Fegis

5 jun 2013 11:58
Jag har hittat en psykologmottagning ett kvarter hemifrån. Jag har skrivit ett mejl (som de uppmanar till om man inte kommer fram på de väldigt begränsade telefontiderna, så ringer de upp så snart de kan). Jag har fortfarande inte skickat detta mejl, för jag är livrädd för att de ska ringa upp.

Det är samma gamla, samma gamla. "Förtjänar" jag verkligen professionell hjälp? Mår jag, lilla jag, egentligen så dåligt? Hur ska jag förklara vad som felas mig (utan att svamla, utan att försköna, utan att överdriva), hur har jag mage att ens boka ett utvärderande samtal?! Och samtidigt vill jag ju rätt och slätt inte, jag har svårt för att prata med folk och undviker det gärna om jag vet att det kommer att bli ett jobbigt samtal. Jag hatar (HATAR) att prata i telefon, så jag försöker ju inte ens att pricka in telefontiderna enligt principen "det är lite enklare att svara än att ringa".

Och ändå vet jag att jag måste. Om man får tårar i ögonen bara av att skriva "Jag har kommit fram till att jag behöver prata med någon" (utan att slänga in ett "nog", inget "jag behöver NOG", fast jag så gärna vill säkra mig med alla världens tveksamhetsmarkörer) är det nog ett tecken på att det är sant.

Ändå har jag inte skickat det än.

Helia

85 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»