Familj

22 aug 2013 12:18
Så sambon säger sig vara färdig med sin familj. Det är kanske lite väl hårt, kan jag tycka. Räcker det inte med att de bara fortsätter att glida isär lite halvslarvligt så där som man gör? Man måste kanske inte hugga det i sten och kapa band.

Det är sorgligt, så klart, men jag förstår honom. Hela deras världsbild och självidentifikation går ut på att de är Förstående och Toleranta människor, men när det kommer till kritan är de väldigt oförstående för vem han är.

Som rekruterad utifrån är svängningarna inte lika stora för mig. Jag älskar dem inte lika mycket, jag hatar dem inte lika mycket. Jag gillar dem, men visst kan de irritera mig med.

Jag önskar bara att de kom och hälsade på lite oftare (ens alls, skulle man kunna säga). Att de hörde av sig utan att skuldkänsla fram deltagande i aktiviteter sambon mår aktivt dåligt av, "för annars skulle ju hans syster bli så ledsen".

Hans föräldrar sa att de skulle komma hit någon gång i höst. Ingen av oss är särskilt övertygad om att det kommer att hända.

Helia

85 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»