Kaja

En början

2 jun 2012 16:44
Sedan en tid tillbaka har jag känt en längtan till ord. Att få skriva, uttrycka mig. Jag har ju alltid betraktat mig själv som en skrivande person, som en ordvarelse. Men den inre kritikern, som alltid funnits där, har växt sig allt för stor under de senaste åren. Sagt att inget av det jag formulerat på papperet eller skärmen varit tillräckligt intressant, spännande, originellt. Hen sitter här nu också. Suckar och hånflinar omvartannat, åt vad jag skriver, åt allt vad jag gör.

Hen är där, så är det bara. Hur hen kom att bli så stor och stark och bra på att trycka ner mig vet jag inte. Jag får lov att acceptera det, och köra på ändå. Göra de saker som brukade få mig att känna mig levande. Skapa.

Det värsta hen vet är när jag går helt upp i något annat. När jag blir så engagerad i något att jag glömmer mig själv. Då krymper hen med flera decimeter.

Det här är en början. Hej.