Skala, skala

22 nov 2012 10:24
"Fortsätt skala löken", säger hen och jag skalar och skalar.

Det handlar om att inte identifiera sig. Med roller, med ting. Och det är inget enkelt arbete. Jag klarar bara av det när jag vistas i det sammanhanget, som hen leder, och knappt det.

Här hemma är det svårare. Det förflutna hackar mig i hälarna hela tiden. Människor från förut överallt som klarat av att ta sig fram i livet. Och även om det är en förbjuden känsla måste den bekännas: Jag fixar inte riktigt att unna dem det.

Kom att tänka på vad en annan person sa till mig en gång. Det var min handledare när jag skrev uppsats på universitetet och var upprörd för att saker och ting inte utvecklades i den takt och den riktning jag önskade. "Det du skriver är inte du", sa handledaren. Och det var ingenting jag kunde förstå.

Nu, flera år senare, har jag förstått innebörden. Att jag inte är tankarna och inte heller prestationen. Men jag lyckas inte följa tanken hela vägen. Att jag inte är misslyckandet, tomheten, sjukdomen, fulheten, gråten, overksamheten. Det är så mycket svårare att förstå. Att jag fanns före det.

Det är det som är det svåraste att skala bort.
Men jag skalar och skalar.

Kaja

35 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»