Att drömma djupare

18 jan 2013 15:25
Så kommer beskedet om jobbet jag sökt och det är negativt. Om jag varit en funktionell människa hade jag väl svurit lite och kanske gråtit en ilsken liten tår för att sedan gå vidare, ta nya tag. Men uppenbarligen är jag inte en funktionell människa. I mer än en timme gråter jag. Inte över jobbet, inte bara över det här jobbet. Men över alla andra 999 jobb jag sökt och inte fått. Över att känna mig oälskad och oönskad. Över att jag känner mig ganska värdelös vid det här laget och över att livet känns orättvist och framtiden svart och hopplös. Och när tårarna tar slut är jag trött, bara trött i flera dagar. Varvar sysslolöshet med gråtattacker, ångestanfall. Men så småningom blir jag less, vilket är den ständiga räddningsplankan. Ja, det är fruktansvärt att vara deprimerad, men det är också fruktansvärt långtråkigt. Sätter mig i gungstolen framför brasan med Nina Björks nya, som jag fick i julklapp. Kanske lite för komplicerade resonemang för min okoncentrerade hjärna, men fängslande, men bra. Hon skriver om att människan av naturen är en drömmande människa men att innehållet i drömmarna är något vi fostras till. Det får mig att undra vad det egentligen är jag drömmer om, vad det egentligen är jag saknar. Det enkla svaret kanske skulle vara "ingenting", att jag redan har allting inom mig. Men jag tror att jag längtar efter något, något som jag inte riktigt kan se än för att jag varit så upptagen med att försöka vara duktig och agera i enlighet med min kulturella fostran. Såsmåningom kommer sinnet med nya förslag, nya idéer som jag iakttar med stort intresse. "Skulle jag kunna leva så?", "skulle jag kunna göra det?", frågar jag mig och sedan släpper jag dem. Jag vet inte om det är mina verkliga drömmar eller om det är vad jag verkligen vill, men jag tänker att det kanske inte var meningen att jag skulle få det där jobbet och att saker och ting kanske utvecklar sig det bästa när allt kommer omkring.

Kaja

35 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»