uncut

7 jun 2012 21:00
Bokade klipptid här hemma, inte för att jag behöver klippa mig egentligen, utan för att jag behövde göra något symboliskt. Något som markerar ett avslut på någonting.

På den här energilösa, självföraktande, självupptagna, ensamma, urtråkiga, utdragna skitperioden.

Och det mest symboliska jag kunde komma på var att klippa av mig håret. Men jag ändrade mig. Jag behövde ju inte egentligen. Och de slitna hårtopparna kan jag acceptera ett tag till, precis som jag gör bäst i att acceptera de här känslorna.Känslorna som inte är verkligheten. Som inte är jag. Om det någon gång ska kunna bli bättre menar jag.

Jag är väl en produkt av min tid. Vill ha snabba lösningar. Van att allt jag vill ha finns en knapptryckning bort. Jag är väl ett av barnen som åt upp sin godis med en gång i det där marshmallows-experimentet. Men. Nu låtsas jag att jag är ett av de duktiga barnen i stället. Ett av de som väntade. Jag kanske kan vara en sådan som väntar? På hår, och på bättre tider.

Och om vi ska tillåta oss vara lite mer ytliga så är det ju faktiskt äntligen på väg att växa ut, håret ;-)

Kaja

35 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»