I ätstörningsgarderoben

3 aug 2012 13:00
Det var längesedan nu men häromdagen hände det igen. En kollega frågar mig, när vi står där på tumanhand. Det här med att jag är så liten och tunn, beror det möjligtvis på någon form av ätstörningar?

Jag är så van vid det här laget. Har hanterat frågan på många olika sätt genom åren. Sagt: Att jag inte vill prata om det. Sagt: Att jag inte har det, absolut inte, hög ämnesomsättning bara. Sagt: Att jag hade det förut, förlängesedan, men absolut inte längre. Berättat allt, berättat inget. Nu försöker jag säga sanningen. Att jag har en lång historia av ätstörningar bakom mig, men att det är under kontroll. Att det inte blir värre i alla fall.
Jag vet att det inte spelar någon större roll vad jag säger. Som misstänkt ätstörd riskerar du hursom att inte bli trodd.

En av mina gayvänner är irriterad över att alltid bli betraktad som en representant för sin sexualitet, och aldrig som bara människan T. Jag förstår vad han menar. Det finns en ätstörningsgarderob också. Om jag berättar om mina ätstörningar hör jag lättade suckar för mitt inre öra: "Jaha, det är därför!" "Jamen då förstår vi". allt jag gör tolkas som en konsekvens av att jag är ätstörd. Det kanske inte är illa ment. Men det är ändå ganska påfrestande.

Kaja

35 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»