Den kärleken som varar.

14 maj 2012 18:31
Tänk, denna platsen är nästan som en livslina just nu. Där jag kan skriva av mig allt jag bär på. Mina tankar, sorger och förhoppningar. Hoppet är ju det sista som överger en sägs det ju, och jag tror det stämmer. Kanske kommer det överge mig, men än finns det kvar. Hoppet är att uppleva den kärleken som stannar, är sann, ren och är den som varar livet ut. Såg precis ett så vackert exempel på hur kärlek kan vara, på tv faktiskt, ett par som levt tillsammans i 30 år och fortfarande hade en fantstisk passion för varandra och det var underbart att se hur dom älskade varandra. Dom fick frågan hur dom lyckats. Svaret var att dom respekterade varandra, aldrig hade ljugit och att dom tar hand om varandra. Det fick mig att fundera. Kommer jag någonsin hitta detta?

Nu har det gått några dagar utan kontakt. Meningen är att det ska gå många många fler. Det känns så svårt. Det känns svårt att inte höra hans röst, veta hur han mår, få vara nära. Jag undrar så vad ska hända. Kommer jag över detta? Eller kommer vi mötas igen, när han är fri? Jag önskar det så hett. Så starkt. Jag är galen. Jag vet. Galen för att jag fortfarande vill. Galen för att jag vägrar ge upp. Galen för att jag trots allt älskar. Honom!

Mini

281 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»