Igen och igen och igen.

7 okt 2012 09:10
Något har förändrats i mig. Jag har fått ett litet litet skydd mot honom. Han hör av sig ganska ofta plötsligt. Han saknar mig. Tydligen är inte livet så kul just nu på den plats dom valt att flytta till. Ingen snö, ingen is, för mörkt för att göra nått annat, för mkt vind för att flyga kite. Han är ju en adrenaline junkie och nu är det nog väldigt tomt och tråkigt där han är och då mår han dåligt.

Då behöver han mig, jag som lyfter honom och får honom att känna sig glad och uppskattad. Jag har inte sagt till honom än att jag inte vill att han ringer, men jag är påväg dit. Sakta men säkert. För även om jag känner att jag blir starkare, så har jag ingen lust att bära honom genom hans liv. Han har gjort sitt val, han valde sin fru och familj. Då får han inte lyxen av att ha mig som stöttepelare och energikick när han behöver. Han kan titta in i dom där ögonen som ljugit för honom, lyssna på den röst som svurit att den älskade honom men som sedan vände på klacken och gick till någon annan, och somna bredvid den som inte gör honom trygg och lugn.

Jag har tänkt att jag ska ta en time out ifrån män. Jag är inte färdig att släppa in någon, och osäkerheten i mig är bedövande stor. Jag ska försöka att känna mig ok i själen innan jag ger mig ut på nått nytt äventyr. Tror det kan ta ganska lång tid.

Mini

281 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»