THE END! :´(

13 jun 2013 11:04
Så var vi där, vid vägs ände. Jag har sagt adjö och jag hoppas vid Gud att jag aldrig lyfter min telefon och ringer honom igen. Han är inte värd det. Han kom ner hit i torsdags. Ringer mig på fredagskväll och är då i sin båt, den båt vi delat underbara stunder i och den han ville vi skulle mötas i igen. Under tiden vi pratade så bestämde han sig för att ta båten in till stan och eventuellt gå ut på lokal och njuta av att vara tillbaka. Han sa att han kände sig så stolt för hade detta varit för ett år sedan så hade han kunnat tänka sig tanken att vilja ta med en brud till båten, men nu kändes det så skönt för det fanns inte ens på hans världskarta. Jag kände ett sting av oro när jag fick höra att han skulle ut och parta i storstaden, men tryckte bort känslan.
Han sa glatt att "Åh, du borde komma hit så vi får dansa av oss.. Det kunde vi behöva." Han skulle ringa på lördagen sa han och sen sa vi hejdå.

Lördagen kom, gick, inget samtal.
Söndagen kom, gick, inget samtal.

Söndagskväll skickade jag ett sms: -Vad händer? Allt bra med dig?
Jag fick leveransrapport att det gått fram, men inget svar.

Måndagen kommer och hinner nästan gå innan jag får ett sms. "Hej Mini! Haft en galen helg utan batteri på telefon.. Ligger nu på en holme utan för xx och läser i akter ruffen. Måsarna skriker och vattnet kluckar mot båten. Trött o nöjd kan man säga. Du ville nog vara här.. Ring när du har tid. Kram"

Jag ringde på tisdagen. Han svarade och vi pratade lite allmänt först och sen frågade jag hur helgen varit. Jag önskar att jag inte hade frågat. Han bubblar ur sig hur underbar helgen varit. Hur han åkt in till stan, gått på ett uteställe och där hittat en ny bästis iform av nån kille med den underbara goa glimten i ögonen. Dom drack och dansade loss och slog sedan följe till nästa nattklubb, där partandet fortsatte med ett gäng brudar. Senare vidare till efterfest och han somnade i båten kl9 på morgonen. Några timmar senare slöt dom upp igen, han och den nya polaren och brudarna från kvällen innan. Iväg med båten och partade ute på nån kobbe någonstans, och sedan iväg till Marstrand. Festandet fortsatte tills sen natt söndag och sen åkte han till jobbet på måndagmorgon. Vid ett tillfälle så avbröt jag honom och sa att "Ok, så du på flygande vift i stan med massa brudar, du kan ju försöka lura i mig att du inte låg med någon av dom." -Jag försöker inte lura i dig nånting säger han, men dementerar det inte heller. Behöver väl knappast förklara känslan jag får i magen..

Något i mig brister. Jag inser att jag har varit ingenting för honom. Alla vackra ord om hur han jobbat med sig själv, hur han förändrats och hur han älskat mig har bara varit just det. Ord.
Ingenting i honom är heligt, han delar sig med vem som helst och hur som helst.

Jag säger till honom att jag inte tänker komma och träffa honom. Han säger att -Ok, jag förstår. Det spelar ändå ingen roll.
Hur dom orden bara kan lämna hans mun. Vilken idiot jag har varit. Vilken jäkla nolla jag är som trodde att jag spelade någon roll. Han kan byta ut mig mot vilken jäkla villig blondin som helst. Jag sa till honom att "bra, då vet jag att det ändå inte spelar någon roll. Då finns det inget mer att säga."
-Äh, lägg av säger han. Så menar jag ju inte. Jag menar bara att du behöver inte ha dåligt samvete eller nått. För att han ville ju träffa mig och se hur det kändes, och att det var ok att jag inte gav honom den chansen.
Dåligt samvete? Skulle jag ha någon som helst anledning till att ha dåligt samvete för att jag inte träffar dig, sa jag?

Jag sa till honom att jag visste att jag kände mig som en idiot som ens trodde att jag skulle klara av ett förhållande med honom, att jag beundrar hans fru som bevisligen gör det. Jag sa att jag inte har någon rätt att förvänta mig något alls av honom, och att han är som han är och tyvärr så är det svårt att förändra den man är, och att han precis har visat att han är sig precis lik. Ingen förändring alls. Jag sa att jag behöver positiva saker i mitt liv, och han är enbart negativ.

Jaha, sa han. Så bara för att jag tar chansen att vara spontan och ta tillvara på en helg så är jag plötsligt en dålig människa och någon du aldrig skulle kunna vara med? Jag svarade att du ska göra precis vad du vill i ditt liv, men du är 38 och beter dig som 22. Du sa i fredags att du inte skulle dra någon tjej till båten, hur många timmar gällde det? Jag har gett dig allt, allt jag någonsin kan och det räckte inte. Finns inget mer att säga om det.

Tillslut sa jag i alla fall till honom att ha ett bra liv. Han frågade om jag inte skulle höra av mig till honom igen. Jag sa att jag ska göra mitt yttersta för att aldrig mer göra det.
Han lät konstig, det gjorde nog jag med. Men jag tror att han säkert har använt någon partydrog i helgen, och enligt han så blir man lite avtrubbad av det. Jag har aldrig provat så jag vet inte.

Jag sa hejdå. Jag stängde en dörr. Jag tror aldrig mer han kommer höra av sig och jag antar att det är det bästa. Jag hoppas jag kommer klara av att inte höra av mig. Min kompis tror att han kommer höra av sig igen, vad tror ni?
Gör han det så tänker jag inte svara. Han är ett kräk som fått allt jag har att ge, men det dög inte. Jag känner mig trampad på. Tom. Jag tror aldrig mer jag kommer våga älska någon. Det gör helt enkelt alldeles för ont.

Jag gav honom allt. Det dög inte.

Mini

281 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»