Kaja

flyttfågel

22 okt 2012 21:15

Jag kommer tillbaks och allt är förändrat. Löven har lagt sig i en tjock gul matta under mina fötter. Bakom de kala stammarna spejar obekanta katter.

Jag kommer tillbaks och allt är som vanligt. TV:n och mikrovågsugnen och kokplattorna står där de brukar. Bibloteksböckerna ligger där jag lämnat dem, halvlästa. Den obäddade sängen påminner om det där missade tåget. Som om det var igår.

Om inte fruktkadavren.

Om inte posthögen innanför dörren.

Hon som bodde här gjorde ett försök. Ett försök till lite hemtrevlighet, ett försök att hålla utanförskapet utanför. Men det tog sig in ändå. Inte för att det är så litet utan för att det är så stort.

Och gråten paniken ensamheten självföraktet hopplösheten

Dem kan man inte flytta från. Men man behöver inte stanna där de känns som starkast.

Därför är det sista gången jag kommer tillbaks. Därför går jag nu och vänder aldrig om.