Tandagissel

9 feb 2009 21:57
Jaa-a. Det här är nog mest ett litet nödskri ut i etern.

Det bultar i min vänstra kind, hela vägen från överkäken genom kindbenet och upp i tinningen. Inte fasligt mycket, jag vet inte om det är tandläkarskräcken (säg -paniken och sluta ljug, Anne!) som gör att jag vägrar känna hur illa det känns, och jag undrar hur det kommer sig att jag så ofta blir stående på ett ben stel av skräck trots att jag gapar och skriker efter förändringar.

För den här lagningen som nu ger upp andan har varit trasig sen sommaren -01 när ett försåtligt gruskorn i en tanzaniansk linsgryta gjorde outplånligt intryck på den. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, över hur lång tid som gått sen dess och hur fullständigt jag lyckats förtränga problemet trots att jag ju vetat om det hela tiden (och fått pyssla med det för att få det att hålla ihop så länge som möjligt...), men tandläkaren jag till slut hamnar hos lär ju märka vilket det blir. Hysteri att vänta, i vilket fall som helst.

Och jag kan inte fatta att dagen verkligen är inne då jag *måste* göra nåt åt det. Och jag kan inte fatta att jag kunnat låta det gå så långt.

Och det var väl det för denna nöduppdatering, i dubbel bemärkelse. Vem vet, när jag hör av mig nästa gång kanske jag har en tand mindre eller en rotfyllning mer att stoltsera med. Betydligt tunnare plånbok med 100% säkerhet.

Om jag inte dör av skräck först.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»