Ensamheten klär henne

27 jul 2009 21:05
Åh.

Jag skulle vilja skriva nånting om hur jag känner mig nu, för det är så speciellt.

Men i hur jag känner mig nu ingår att jag känner mig fruktansvärt ointressant så fort jag öppnar munnen, eller som i det här fallet sätter händerna till tangentbordet.

Men så länge jag får gå i min egen värld och påta känner jag mig så tillfreds. Jag kommer inte ihåg när jag har upplevt sånhär harmoni senast.

Genom mina Spotify-äventyr snubblade jag precis över en skiva med blandade artister som heter "Stou Tragoudiou Tin Ochthi No 11" och jag har verkligen ingen aning om vad det är för nåt, men jag hittade den precis och den verkar hur sjukt mysig som helst. Jag förstår inte ett ord, men det verkar vara grekiska.

Harmoni var det.

För jag känner att jag mest vill vara ensam just nu, och när jag är det gör det verkligen ingenting alls att jag är tråkig. Jag bejakar min töntighet, lyssnar på Scorpions om jag känner för det, går omkring och nynnar och pysslar i köket och tycker att jag är ganska bra sällskap.

Släpper den snuttefilt som datorn har blivit. Även om jag har ett och annat återfall så känns det som att jag har en massa andra saker jag hellre ägnar mig åt än det där tvångsmässiga blippandet runt runt runt bara för att se om det hänt nåt sen sist.

* * *

Vissa avbrott i eremittillvaron förekommer ju. Igår kom t.ex. min Lady Friend hem igen från sin reunion tour. Jag mötte henne på flygbussen och fixade mat medan hon packade upp, sen åt vi hiskeligt mumsiga mackor på finskt rågbröd med pepparrotsfärskost, rökt lax, skivat äpple (Granny Smith, närmare bestämt) och lite rödlök.

Vi hann med ett par timmar på andra lång också, varsin Guinness på det vanliga stället och sen en och en halv Newcastle var på Stars & Bars, där vi blev uppchattade av två bisarra äldre herrar som tyckte att vi skulle följa med dem och "diskutera", under dyra och heliga löften om att "inget kommer att hända". "Jamen", tyckte jag, "om ändå inget kommer att hända så känns det ju inte så meningsfullt". Sen gick vi, jag och LF, hem till henne; vi skrattade så vi kiknade och andra långgatan skallrade, åt konstiga karlar och en full kille vi passerade och åt att vi är vänner och känner varandras gester så väl att det lyser igenom på miltals håll.

Hemma hos henne stjälpte vi raskt i oss finsk sprit innan vi (eller åtminstone jag) däckade fullständigt. Tror inte jag var helt nykter imorse när jag tog mig därifrån.

Träffade en annan vän som varit bortrest över frukost på Egg & Milk, ett ställe som ser ut som de amerikanska diners man ser i filmer. Jag har varit lite sugen på att gå dit och se hur det är i flera år, och idag var det äntligen dags att göra slag i saken. Jag åt pancakes och sörplade smoothie och kaffe, det var inte så dumt. Jag var en liten smula hängig efter nattens förehavanden och kände mig lite... tråkig. Men det var trevligt att prata bort en stund, och att traska runt i regnet.

Sen åkte jag hem och däckade en stund till, och grottade ner mig i min nya ensamhetsfrid.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»