Sjuksyster

3 nov 2009 23:32
I söndags kväll fick jag ett meddelande från min syster. Hon skrev att hon var sjuk och undrade om jag kunde tänka mig att komma förbi med alvedon. Jag slutade sent i söndags och var dödstrött, så jag lovade att försöka ta mig förbi innan jobbet igår istället, men lyckades inte ta mig upp i tid.

Men igår, efter ytterligare ett sent jobbpass, satte jag mig på spårvagnen och åkte tvärs över stan med värktabletter och näsdukar och satsumas och pepparkaksdeg och sånt. Och kom hem till en ynklig liten syster som knappt höll sig upprätt länge nog för att få upp ytterdörren.

Vi satt i köket en stund, jag berättade historier om mina förehavanden den senaste tiden (vi har inte hunnit ses vidare värst på senaste, så det var en del att ta igen) över te och mackor och pepparkaksdeg. Efter en stund kom vi fram till att det kanske var lika bra att jag stannade över, hon kände sig ensam och jag tittade lite i kylskåpet och konstaterade att jag nog kunde göra mig nyttig en stund nästa morgon.

Så det var så det kom sig att jag tillbringade ytterligare en natt borta hemifrån, ytterligare en ledig dag hemma hos någon annan.

Systern väckte mig i morse, först genom att välta ner i min säng för att hennes var så svettig och sen igen några timmar senare för att hon var attackhungrig och illamående och klarade inte av att gå iväg och göra mackor själv.

Så jag bredde mackor, och kokade ägg, och diskade. Sen kom vi fram till att det kunde vara käckt med matlådor så hon har nåt att äta, så jag gick iväg och handlade och sen lagade jag mat och diskade igen.

Och det är fint att kunna vara den som gör sånt för nån. Fint att gå och pyssla medan systern ligger däckad framför tv:n som skvalar på halvlåg volym och eftermiddagen drar mot skymning utanför fönstret. Inte fint att hon är däckad, förstås, men... men det är på nåt sätt mysigt att gå och pyssla för någon som ligger och sover. Vad skönt för henne att vakna sen, och disken är puts väck och kylen full av matlådor? Även om det överskuggas av att hon mår pissigt, liksom.

Det kändes lite sådär att åka ifrån henne sen, måste jag säga. Jag lämnade strikta order om att hon skulle höra av sig om hon behöver nåt, det får gå.

Jag trodde att jag missat min tvättid när jag kom hem, men som genom en karmisk balansövning visade det sig att jag faktiskt bokat en senare tid än jag trodde så jag hann typ tvätta iallafall. Eller, jag hann tvätta. Det hann bara inte riktigt torka. Men men.

Och jag kom hem från systern och satte igång tvättstugan och kom hem igen och det är så öde. Det är verkligen ingen som bor här, ingen som bryr sig om att vara här. Disken samlad på hög i vasken, välsköljd för att inte ställa till med problem även om ingen tar itu med den på länge. Sorglig ungkarlsdisk bestående av tomma matlådor, kaffemuggar och grötskedar. Kastrull, slev och skål diskar jag varje morgon innan jag använder dem, så dem finns det bara en uppsättning av.

Ja, och så reklam och tidninar över hela hallgolvet, kläder i förvisso logiska men ack så oestetiska högar över stolsryggar och på golvet, smulor i hela soffan.

Det här vissna lilla livet. Vad ska jag göra med det? Vem ska uppskatta det när inte ens jag uppenbarligen förmår göra det?

Det känns att jag bara flytt i flera månader. Jag är hemma igen nu, och jag får väl försöka boa in mig. I livet och i lägenheten.

Och jag har tänkt på armarna nästan konstant, även om jag lyckats driva ut tankarna någotsånär medan jag gått i sysslor hos systern. Och ja, det är det som är svaret, hålla sig sysselsatt, men på något sätt lyckades jag inte motivera mig när jag väl tog mig hem och... ja.

Det är sån väldig oordning på allting med mig just nu. Det är dags att vira städhucklet runt huvudet och grabba tag i stora sopkvasten. Det är ju det jag har sagt, det är ju det min vita November är till för. Jag vet att jag kan det här, jag vet att det går. Jag vet att jag redan är på rätt väg, och att kanske redan imorgon är en roligare dag.

Men det är trötthet också. Såndär när man skulle kunna klocka tolvtimmarsnätter utan problem.

Jag har en ledig helg i sikte. Tre dagar till, sen är jag ledig. I tre dagar. Paradiset hägrar.

Och redan imorgon ska jag träffa LF på stamstället och dricka te och säga hej till Sura bartendern innan vi kanske till och med tar en promenad. Det blir nog fint det.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»