Mellon

21 jan 2010 21:26
Åh jag har gått omkring och känt mig så fruktansvärt värdelös de senaste dagarna. Ett grått moln i byxor, sammanbiten så tänderna gnisslar, bitit ihop om mig själv och det jag uppfattat som en jobbig person att vara; någon som ska vara där och smeta med känslor och bete sig.

Jag har mått som jag inte mått på väldigt länge, känt som jag inte känt på väldigt länge.

Men nånstans letar sig bitar av tisdagens konversation upp igenom minnet.

"Om det inte var för att vi ses ändå så skulle jag ha ignorerat det tills det försvann". Om det inte var för omständigheterna vi känner varandra under skulle han ha ignorerat mig tills jag försvann.

Han skulle ha ignorerat mig.

This said to my face.

Och på sätt och vis är det ju skönt att åtminstone få det beskedet rakt av för en gångs skull, inte bara märka att man blir ignorerad efter dagar eller veckor eller (det har tyvärr hänt, ja) månader av fruktlösa kommunikationsförsök.

Men.

JAG TRODDE JU FÖR I HELVETE ATT VI VAR VÄNNER!

Allt det där pratet om att klicka och om att jag är en punkdiva och det enda intressanta på facebook, och det betyder ingenting för att vi nästan hade sex när vi var jättefulla och jag tycker att fysisk närhet är en helt ok grej i vänskap.

Va?!

Man överger inte sina jävla vänner i nåt kallt och tyst ingenmansland och låter dem sitta där och ropa efter en utan att bry sig. Man gör ju fan inte det! Man går dit och man möter dem och man säger shit, jag hittar inte heller vägen, och att hålla dig i handen ger mig the creeps, men här ta ett rep så håller jag i andra änden och så hittar vi tillsammans.

Eller så drar man, men i så fall får man iallafall slänga ett jävla so long ha ett bra liv över axeln.

Och jag vet inte varför det tog flera dagar för de här pusselbitarna att falla på plats, men nu när de gör det börjar det nog kännas lite bättre.

Jag är arg, helt plötsligt, kokande ilsk, och ledsen för nu vet jag vad den där hemska känslan i bröstet är och den är, precis som jag trodde, inte olycklig kärlek.

Den är olycklig vänskap.

Nu ska jag bara försöka komma över det värsta raseriet tills imorgon så jag slipper ställa mig och skälla inför gud och hela mänskligheten.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»