Måndagsfebruari

24 jan 2010 14:19
Jag undrar om det kanske är dags för en vit månad igen. Det var saker som började röra på sig i november som jag skulle vilja knuffa lite till på, och det finns ärligt talat hål i bankkontot som skulle må bra av lite återhållsamhet.

Februari är ju trots allt en ganska kort månad, as these things go.

Och ljuset, det finns ju där ute nu, det var alldeles nymörkt när jag gav mig hemifrån vid fem igår. Kanske finns det bättre saker att göra med ljuset än att sova bort det, eller sega bort det.

Men framförallt känns det som att jag försvinner. Som att jag inte orkar koncentrera mig på någonting, inte orkar bry mig, inte orkar finnas där.

Klarar inte av att ta in världen omkring mig, lever i en egen bubbla och vet inget om något annat.

Glider över bilder på skadade kroppar och enormt lidande, skummar nyhetsartiklar men orkar inte ens komma ihåg vad jag läst, funderar slött över kunskapsluckor jag skulle kunna täppa till men glömmer bort alltihop innan jag ens hunnit bli riktigt medveten om vad det är jag tänker på.

Det känns helt enkelt som att min hjärna håller på att ruttna bort. Och det är inte av alkoholen, just; snarare känns det som att jag flyr in i festdimman för att glömma bort att jag misshandlar min hjärna genom att inte stoppa in nåt vettigt för den att syssla med.

Åh, och jag vet inte vad jag ska ta till, men jag vet ju att det man egentligen ska göra är att prova vad som helst, börja nysta i det som ligger närmast och bara surfa vidare på nästa våg som leder åt nåt bra håll... men det är ändå svårt. Så svårt.

Särskilt när större delen av all fri tid går åt till att vagga omkring i postfestdimma.

Men ja. Jag vet inte om gnäll nånsin löst några problem.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»