Textblock

26 jan 2010 23:42
Hur ska jag säga. Det är tyst i min hjärna. Jag handlade en massa saker efter jobbet ikväll, sånt där som börjar sina i förråden, och tog spårvagnen hela vägen hem istället för buss + promenad, för jag kände mig liksom dålig på jobbet och tänkte att jag kanske börjar bli sjuk och ska ta det lite vackert. Jag handlade också lite sådär impulsgrejer som kanske ska bli nåt roligt i matväg; jag har en vision om sojafärssås med pumpa och om rödbetsgratäng med valnötter och kidneybönor. Jag gjorde linsgryta på julöl igår, idén var sund men jag tog i lite väl med ölen så den blev lite åt det beska hållet trots honung och allt möjligt, men jag åt av den på jobbet idag och det var gott ändå. Sen tog jag spårvagnen hem som sagt, och det är tyst i mig, men det är nog en rätt så ok tystnad. Den vill mest gå här och påta lite, diska, kanske äta lite kvällsmat, dricka te, krama knäna en stund, vika lite tvätt, tänka nåt mjukt och gå och lägga sig. Egentligen längtar den efter att bli omhållen av någon varm och snäll som blåser mig på pannan och pratar mjukt, men allt det där andra går nästan lika bra. På spårvagnen stickade jag lite och det var skönt, det kändes som att vila och prestera samtidigt. Man har sina metoder och rutiner men ramlar ständigt ur dem fast de är bra, är inte det märkligt? Och det är märkligt att.

Jamen det är väl mycket som är märkligt egentligen.

Och nu flockas allt det där jag skulle vilja säga som grädde överst i sinnet, men nej. Jag behöver tysta lite nu. Jag hoppas att en del av det ska finnas kvar till en annan text en annan dag.

För nu går jag iväg och är mjuk och tyst. Och längtar efter en lång lång kram och låtsas att det bara är flunsan.

Det kanske det är?

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»