Tacksägelse med gonatt

13 feb 2010 01:18
Herregud, hjärtat är ett kaos av fint och mjukt och kärleksfullt, jag vet inte vart jag ska ta vägen fast jag vet att jag borde ta vägen bums i säng.

Och en herrans massa öl har jag hällt i mig och pengar jag inte har, men jag har hängt med syster min och jag fick med henne till andra lång, till mitt andra hem mitt vardagsrum och de där människorna jag tycker om så mycket, och vi åt ost och pratade om viktiga saker och jag tror att hon tyckte att det var lite trevligt åtminstone.

Och jag satt och pratade med henne, och lyssnade på sånt hon sa, och det kändes som en kontakt vi trots allt inte haft innan, trots att vi är ganska nära och pratar om ganska mycket.

Men mest av allt kände jag inte för en enda sekund att jag ville vara någon annan stans, ville bli distraherad. Jag var bara där och då och lycklig.

Och sen kom LF, och hon och systern har inte setts på mycket länge och när de setts har det inte alltid varit vackert, men vi pratade och skrattade allihop och det var så fint och hjärtat så mjukt.

Och sen gick systern, och jag & LF förflyttade oss till baren, där vi hängde och pratade, bara en öl till, bara en stund till. Och hela tiden ville jag bara vara där, längtade ingenstans, var inte rastlös, ville inget annat än det som var. Jag minns inte när jag senast funnits utan att vilja något annat än det som är. Minns inte när jag senast funnits och inte haft en oro, en längtan, ett pirr i kroppen. Och nu, bara glädje och lugn och trygghet. Tack, tack för det, tack och låt det vara, helst, men så länge det varar, tack.

Fina, fina stället. <3

Nu ska jag upp om fyra timmar. Hoppas jag kan somna fast jag är så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»