Lördagskvällsvariationer

17 apr 2010 19:00
Jag är rastlös, och jag är trött. Och jag har bestämt att jag ska vara hemma idag, ikväll, för att jag behöver det, för att min mage inte vill dricka öl, för att min hjärna behöver vila upp sig så att den ska orka förse mig och hela världen med underhållning.

Jag läser en massa Elsa Billgren, it´s a new thing, och så föser jag ihop håret i två små bollar på huvudet, och så luktar jag på puderdosan i badrumsskåpet och spiller lite och fluffar med den mjuka puderborsten mot hakan och kinderna.

Jag tänker att jag ska göra tonfiskröra snart, jag börjar bli riktigt hungrig trots överdådig frukost (det var ju trots allt en åtta timmar sen, snart), huvudet värker lite igen, magen morrar.

Men jag är rastlös och trött, jag hade tänkt sova en stund när jag kom hem från stan i eftermiddags men så var det det där med rastlösheten. Och så fastnade jag här i soffan, utan byxor och med en uppskrapad vad/skenben/vad säger man? Framben? För mitt knä är konstigt och jag snubblade över en kullersten och istället för att rätta upp balansen igen vek sig mitt ben och jag flög i marken rätt på ett övergångsställe.

Jag är byxlös och kjollös och i bara trosorna, koftan har ett hål i ena armhålan, håret i tofsar, och jag fastnade framför datorn och jag har sms:at lite om aktiviteter som blir imorgon eller så, och jag funderar på smink och på tonfiskröra och på att gå ut i skogen, länge sen jag var där, kanske vimsa runt ett par timmar bara för att.

Men sen finns det saker jag behöver göra här, städpyssel av olika slag, och jag känner mig lite vilsen och rastlös och mycket trött. Molnen beter sig lite som jag känner mig, de driver fram på himlen och kan inte bestämma om de ska vara för solen eller om den ska skina.

Såna här dagar känns det som att det finns ett uppenbart svar på vem man ska vara och vad man ska göra, det känns som att vägen är så klar och rak och självklar framför fötterna,

men att man bara inte kan se, inte ser, inte hittar den. Famlar i blindo, i rastlöshet, i puderdosan och på internet, famlar håret i nya tofsar, famlar med handen över magen och knäet och fötterna, famlar i kylen efter mat men ångrar sig för att det är så jobbigt att svänga ihop mat när man redan hunnit bli desperat av hunger.

För trött, vet vad jag ska göra, rastlös efter sysselsättning, men för trött. För trött.

Det är såna här dagar man driver sig själv ut till dåliga gatan för att ramla fram, eller bara låter bli att gå och lägga sig i vettig tid trots att det är sömn man behöver, för att man blir så förvirrad och hittar inte vägen och är rastlös och känner sig osynligast i världen trots att det känns som att alla, alla människor bara stirrar och stirrar så fort man går utanför dörren.

Mat först, först mat. Det blir bättre sen, och så kanske lite kaffe för att piggna till om det går, och så en lite mindre tur i skogen och så städ och sen kanske ett litet bad, kan det gå? Orkar jag nu? Kan ju inte sova, så tupplur är ingen idé.

Men jag kanske hoppar kaffet och dricker kopiösa mängder mjölkte istället, jag är mera sugen på mjölkte.

Jag lyssnar på Kalle Baah, ett spotifytips som fick mig att komma ihåg förra lördagen och ute blåser det och träden skakar och molnen driver och små små svarta änglar ska inte flyga här, men kastanjen på gården har svällande knoppar och Elsa Billgren har svällande lår och båda sakerna är fascinerande vackra att titta på.

Molnen driver, och jag är hungrig, och mitt hår är i två små knoppiga tofsar och jag famlar efter vägen.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»