Helg och sådär

19 apr 2010 00:32
Det är söndag kväll och jag börjar så sakteliga känna mig som en människa igen. Det känns bedrövligt att halva helgen ska behöva gå innan man orkar stå på benen, men det är väl så det är. Det är ju inte så jämt.

Det känns iallafall som att det varit en bra helg. Lagom mycket sociala aktiviteter, lagom mycket hemmamuppande, lagom mycket vila.

Idag har jag ju faktiskt städat också, sådär så att det känns som att jag är tillbaka på noll åtminstone, istället för att ligga på minus med hemmamiljön. Har dessutom tagit tag i ett par surdegar, så jag kanske till och med ligger på ett försiktigt plus.

Och så hade jag mangopanda här på lunch, och solen sken och vi öppnade fönstret för det var alldeles för varmt i köket. Och jag sa att det här är den bästa tiden, precis när våren börjat, när solen börjat skina igen och det börjat bli varmt igen och löven börjar spricka ut igen och man fattar att hela den underbara sommaren kommer tillbaka, ytterligare en gång, men sommaren i sig har inte börjat alls, inte ens lite, så allt det där löftesrika ligger kvar, oförstört, och är just sådär löftesrikt och underbart som det bara kan vara innan man hunnit vara där och förstöra nåt.

Å, visst blir det fint med sommar också, det blir skitfint. Men just den här stunden på året, det är som allra allra högst upp i berg- och dalbanan. När fallet kommer är det underbart och kittlar i magen, men det är över så fort att man egentligen upplever det mest innan det ens börjat.

Och jag tror absolut att det blir en underbar sommar. Några fina konserter, timmar på soliga klippor, sena nätter med alldeles för mycket öl och jakten på det rätta paret händer som ska treva under kjolen eller kupa sig runt de osannolikt vita brösten på den i övrigt osannolikt bruna kroppen. Och vänhäng och systerhäng och ett par kortare turer lite varstans och så födelsedagsfest såklart.

Men det är så underbart att den inte börjat än. Att allt det där roliga och soliga och glada fortfarande ligger framför mig och inte ens börjat hända. Än kan jag göra det bästa av det, inget är försent. Än.

Sen vandrade mangopanda iväg igen, och jag rensade igenom en massa kläder jag haft liggande i extrarummet i diverse påsar och lådor, och så passade jag på att gå igenom sommarkläderna också och hänga in dem i garderoben igen, och stuva undan det vintrigaste.

Och sen snurrade kvällen iväg i en karusell av konsert och middagsfix och en massa prat med en vän jag inte sett på länge, och nu är det sent och dags att sova.

Och det har varit en fin helg, och det bästa är att jag är ledig imorgon också.

Det här med att fixa grejer, ta tag i projekt som legat i hundra år och väntat på ett beslutsamt handgrepp eller två. Det är läskigt. Så fort jag tar tag i nåt så tornar hundra nya saker upp sig, sådär så det känns som att jag aldrig ska bli klar, att det alltid alltid ska finnas tusen nya saker att greja med för varje avslutat projekt. Samtidigt känns den där avslutande tomheten så hotande, tänk om jag skulle bli klar?! Vad ska jag då göra, vad ska jag ha hängande över mig, hur ska jag veta att jag lever? Vad ska det finnas att leva för?

Men det märker jag säkert när jag kommer dit. Om jag kommer dit.

Nu är jag mest trött. Så god natt då.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»