In i mörkret

31 okt 2011 21:47
Hur många sidor är 50.000 ord? Jag bara undrar lite sådär utan någon anledning alls.

Det här med vintertid då, ska vi säga nåt om det? Det blir mörkt så himla tidigt, det känns så konstigt. Jag försöker komma ihåg att jag blir knäpp av det och kompensera med att gå upp tidigt så jag är med så länge solen är det, om man säger så. Det går rätt bra än så länge.

Annars är det slut nu. Alltså, på många grejer som hållit på. Högskoleprovet till exempel. Och på fixandet med lägenheten på andra sidan stan som legat som ett mörkt moln över hushållet här hemma i flera månader.

Det betyder dels att jag har min man tillbaks, dels att jag numera är toksambo med nån som faktiskt inte har nån annanstans att ta vägen. Liksom, på riktigt sambo. Gilla´re.

Det var kul att skriva högskoleprovet, även om det kanske gick lite sådär med de kvantitativa delarna. Det var roligt att sitta koncentrerad i timme efter timme. Jag ska försöka ta med mig den insikten på nåt sätt.

Igår var jag alldeles död, det har varit en fixig och jobbig vecka på många sätt och sen högskoleprov på det, det tog ut sitt. Men sen samlade jag mig och gick på konsert med mangopandas kör, de var duktiga som vanligt, och så efteråt promenerade vi runt lite i söndagskvällsmörkret hon och jag, och fikade.

Idag tog jag med mig min man till stan. Vi hade ingen agenda, vi skulle bara drälla runt lite och umgås. Vi hittade lite färg till stringhyllan som ska målas om, ramlade in i och ut ur diverse inredningsbutiker, diskuterade ljusstakar och gjorde oss lustiga över diverse opraktiska saker man kunde köpa. Vi kom hem med en ny matta till sovrummet och sushi till middag.

Vi var rörande överens om att det här gör vi fler gånger.

I övriga nyheter så gråter jag. För lite allt möjligt. Efter att jag skrivit provet i lördags såg jag En dag med finE till exempel, och grät floder. Floder. Sen kom jag hem och pussades med D och berättade om filmen. Floder. Och sen vaknade jag igår morse och jag tror min själ att jag passade på att gråta för nånting då också.

Samtidigt så mår jag bra. Typ. Faktiskt.

Go figure.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»