Lever över

4 nov 2011 22:24
Klockan är strax efter tio en fredagskväll, jag sitter i soffan i pyjamas med färdigborstade tänder och glasögon på näsan och väntar på att D ska bli klar så vi kan sova.

Jag har varit, kanske är, så trött så trött den senaste tiden. Alldeles vilddriven av mörkret som kommer så tidigt, jag tror jag sa det i det förra inlägget, när det skymmer redan strax efter fyra går jag omkring hemma som ett djur i en bur och vet inte vart jag ska ta vägen.

Men jag tror att det börjar reda sig. Tidiga kvällar, det är bra, det gör att man orkar vakna ganska tidigt också och vakna tidigt är en förutsättning för att behålla vettet känns det som. Se ljuset.

Ikväll har jag och E dessutom varit på yoga, och det känns också som en typiskt sund grej för den mentala balansen. Jag vågade nästan inte gå, men jag gick, och kände mig förvisso lite dum och okunnig men det var mest skönt, hela kroppen kändes öppen mjuk och leende när jag gick därifrån.

Och jag kom att tänka på nånting medan vi stod där och sträckte oss än hit än dit.

Håll i er nu.

Allt handlar om balansen mellan strävan och vila.

Enkelt va?

Andas in, ta in, öppna dig.

Andas ut, skjut ifrån, slut dig.

Can´t have one without the other.

Det är en sån där tanke som bara växer i en om man tillåter den.

Man kan praktisera den ett helt liv och ändå alltid hitta nåt nytt.

Or so it seems.

* * *

När jag kom hem igen tittade vi på Buffy. "Surprise" och "Innocence". Aj, aj, aj. Så smärtsamt att se fast man vet precis vad som händer. Jävla Joss Whedon.

Nu ska jag krypa jävligt tätt intill D och inte släppa taget på hela natten.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»