Det är onsdag, och jag är i Japan

22 apr 2009 17:59
Tänk att vara här, och nu. Engelskalärare i Japan. Jag!

Tänk vilka tillfälligheter som lett till att jag sitter i ett litet rum i en liten lägenhet i en liten stad i ett land långt, långt borta. (Fast det är ju inte borta. Det är precis här!)

Slumpen och mina drömmar har konspirerat till att föra mig hit.

Jag skulle ju egentligen vara gift nu, med honom. Egentligen satsa på en karriär. Egentligen börja tänka på det där med barn, eventuellt. Eller i alla fall hus. Eller i alla fall... i alla fall annat än att ta mig tillbaks till Japan.

Men livet är oberäkneligt, och det är faktiskt sant som de säger, tror jag: inget ont som inte för något gott med sig.

Mitt hjärta är nästan läkt, och jag har ett överflöd av gott! Jag har bott nära min bästa vän i ett halvår - vi som brukar vara på skilda kontinenter. Det var inte fy skam. Och jag har ett jobb! Som jag kämpar med, men också trivs rysligt bra med, än så länga. Jag har en lägenhet. Och - jag är i Japan!

I Japan. Igen. Fortfarande. Och det är lika spännande som när jag var utbytesstudent; det finns lika mycket att upptäcka fortfarande, trots att jag varit tillbaks i över ett halvår.

Nu kan jag dessutom hanka mig fram i konversationer, så länge folk är tål att jag massakrerar deras modersmål. Utmanande, men också roligt, och - stimulerande, överväldigande, annorlunda.

Och jag känner mig hemvan. Vid annorlundheten. (Det är ett ord, nu. Jepp.) Tänk att man kan vänja sig vid att allt är ovant!

Människan är en rätt fantastisk varelse, ändå. Det är onsdag, och jag är i Japan - och det var en helt vanlig dag.

Wow.

Kit

257 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»