Valv som försvinner i skymningsdunklet

13 okt 2013 23:38
Det har varit en helg som översteg förväntningarna jag hade på den - och då väntade jag mig en hel del.

Det är ett år sedan vi kom hit. Det betyder så mycket att det blir svårt att riktigt skriva det. Det värmer mig och gläder mig men går inte att orda - det är ett leende som inte vill försvinna, det är kyssar i nacken och kramar och kärlek.

Det är vårt hem, som är på lån, men som vi gjort till vårt och bor i tillsammans.

Jag överraskade Käresta med en present, för jag tycker om att överraska henne, och hon tycker om presenter.

En röd höstkappa. Hon provade den för ett par veckor sedan - den satt i ett skyltfönster och såg för söt ut att motstå, och den passar henne bättre än något annat ytterplagg jag någonsin sett henne i. Hon ville inte slösa pengar på den när hon nu har dugliga jackor - men inget så fint, så rött, så sött som den kappan.

Köpte den i hemlighet, tog den till jobbet, tog hem den när hon jobbade sent och slog in den och gömde den ovanpå garderoben där inte ens jag kunde se den längre.

Hon var överraskad. Och strålade. Och när vi gick ut tillsammans med påhälsande mor så riktigt svävade hon fram, så glad och så snygg och jag kunde verkligen inte sluta häpna över hur vacker hon är, min älskade.

Så det hände. Det var en del av det. Av ett år.

Och helgen hade annat. Helgen var vackra vyer att dela med någon som aldrig sett dem för, helgen var god mat vi lagade och bjöd på, var musik vi lyssnade på hemma.

Hemma, och så där i det månghundraåriga kapellet. Musik som nästan inte är av denna värld - en av världens mest exklusiva körer, en av världens äldsta körer. Vackrare stämmor är svåra att föreställa sig, och vi fick sitta alldeles precis bakom dem och höra deras röster stiga mot stenvalvet högt där uppe. Högt nog att försvinna i skymningsdunklet, bortom räckhåll för de levande ljusen vid deras platser.

Sådana upplevelser. Det är helgupplevelser, men det är också vår vardag - här, inom promenadavstånd. För oss tillsammans.

Svårt att förstå att det är sant. Att vi kan ha det såhär bra, bara för att vi gjorde allt vi kunde för att komma hit. För att vara tillsammans.

Kit

257 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»