Inte så många ord

18 okt 2010 15:11
Det är fortfarande varmt.

Inte så fuktigt, längre, och temperaturen är behaglig. Men när jag pratar med folk i Sverige blir det klart hur stor skillnaden är i klimatet just nu.

Oktober är som en vanlig svensk sommar, utom att det nog är mer sol. Det är fortfarande gott om mygg, och det är bara enstaka löv som börjat skifta färg.

Jag får sällan hemlängtan, men när jag tänker på klar, kall höstluft och prasslet av löv under fötterna, då får jag det, litegrann.

Den där speciella doften som hösten har, av multnande löv och frost och äpplen. Den saknar jag.

Himlen som är som gjord av evigt blåklintsblått glas.

Det mysiga, det hemtrevliga. Till och med utomhusrusket, för det är när det är ruskigt utomhus som man kan ha det som bäst inomhus.

Samtidigt var jag i Tokyo förra helgen igen, och jag är fortfarande lika fascinerad av Japan som alltid.

Jag var och besökte Ghiblimuseet i Mitaka, och vill absolut dit igen någon gång! Det var lite som att komma till sitt eget bortglömda barndomshem, på något sätt. En fantastisk upplevelse, full av vindlande trappor och skrymslen och lövskugga och solljus genom färgat glas.

I hjärtat händer det glädjande saker, men verkligheten kommer emellan och förnuftet säger att den glädjen är tillfällig. Flyktig. Omöjlig.

Jag har så många små drömmar att jag glömmer bort att jag inte har något mål.

Måste jag det?

Kan jag inte bara få vilja vara mig själv?

Kit

257 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»