Hundra ord senare ler jag som aldrig förr

28 dec 2010 13:11
Jag känner mig lycklig och sorgsen och fri.

Jag känner saknad och längtan och darrar vid tanken på uppbrott.

Det är vinter, men snart töar det, och då kommer även det som var fruset att röra på sig.

Att se mitt långtbortaliv utifrån har fått mig att förstå att det är dags att söka förändring, igen. Det kommer bli ett tungt samtal där med de som räknar med mig på lilla skolan där jag trivts så bra, men - inget annat håller mig kvar i Japan, och horisonterna ligger vidöppna.

Idag flyger jag österut, och för att avskeden inte ska väga så tungt på mig så tänker jag på hur jag om ett par månader ska flyga västerut istället.

Till Henne, till andra vänner. I maklig takt tillbaks till andra sidan jordklotet, och se vilket liv som kan tänkas vänta mig i ett sommarljust Sverige.

Jag längtar.

Jag längtar till våren, och jag längtar ordlöst, med värme och förväntan på det som kommer ske när vi två som levt en tredjedels år sammanslingrade av ord äntligen kommer att träffas igen. Fyrtiofyra dagar är det kvar tills jag halv sju på kvällen får slänga armarna om Henne i Tokyo, känna att hon är där, att hon är verklig, och att jag är Hennes om hon vill ha mig.

Jag packar mina väskor, och framtiden är täckt i snö och jag vet inte som väntar när det töar.

Jag ler.

Kit

257 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»