Tio dagar har gått i mars

10 mar 2011 15:14
Jag har inget att säga; inget nytt.

Mest tänker jag på hur mycket jag längtar efter en hand som kan dra genom mitt hår; ett knä att vila huvudet i. Hur bra det skulle kännas att känna läppar mot min hud och armar runt min hals.

Allt det där jag vill ha. Vill ha, men inte kan få förrän om 56 dagar.

Det är lång tid att vänta för något jag ibland känner att jag behöver lika mycket som jag behöver en skön säng och god mat. Kanske inte lika mycket som jag faktiskt behöver sömn eller näring, men - beröring; jag behöver beröring nästan som jag behöver luft.

Jag får små kramar; små armar om mina ben, glada leenden när små kroppar kastar sig över mig (ibland bokstavligt), men. Det är ju inte samma sak, inte alls samma sak.

Det får mig att överleva de långa arbetsdagarna, i alla fall. Även om den sammanlagda vikten av alla de där små kropparna tär på ryggen, och min hosta och snuva inte vill ge med sig, och jag bara vill härifrån.

På söndag drar delar av världen - hennes del av världen - igång det där med sommartid. Japan stannar där Japan är i tiden. I kanten av framtiden, som alltid.

Det betyder att vi glider en timme längre isär, och helt plötsligt kan vi inte ens få den där sista konversationen innan hon verkligen behöver sova.

Inga nattkonversationer betyder kvällar där jag kommer hem från jobbet och bara har jobbet och längtan att tänka på.

Tack och lov att jag slutar den sista april. Tack och lov. Jag måste härifrån nu - jag måste till henne, och sedan måste jag försöka reda ut vad jag vill och hur jag ska få vad jag vill... och kanske får jag till och med veta vad hon vill.

Om vi nånsin lyckas prata om det här.

Det får mig att skratta litegrann när jag tänker på hur vi uppför oss, egentligen. Vi skulle inte kunna vara mer grabbiga och undvika känslosnack med om vi hade herrutrustning bägge två.

Kit

257 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»