Så käpprätt

18 jul 2011 09:28
Nödändrade planer. Början på de värsta dygnen av mitt liv.

Istället för återkomst till Sverige nästa vecka blir det nu på onsdag. För en massa pengar och förlorad tid med vänner jag inte sett på tre år, och nu inte kommer att träffa alls. Men jag har helt enkelt inte råd att vara sjuk i USA - och sjuk är jag. Möjligtvis med resistenta bakterier, vilket jag inte ens vill tänka på.

Så nu börjar de värsta 50+ timmarna i mitt liv.

Imorgon bitti, tidigt, skjutsar Käresta mig till flygbussen med mitt tunga internationella bagage. Sedan flyger jag över USA, och landar hos vänner i Massachusetts. Sover hos dem. Tar mig igenom min första dag utan Käresta. Och den kvällen flyger jag till Reykjavik. Väntar. Flyger igen, från Reykjavik till Arlanda.

Hemma, hemma. Onsdag runt klockan två på eftermiddagen.

Så länge måste jag klara mig utan antibiotika eller läkare, när jag har något som inte går att ta kol på, som ger mig hög feber och svullna halsmandlar och allmän uselhet. Så länge kommer det ta innan jag kan få ordentligt vård och vila. Och jag vet hur sjuk jag blir av det här, och... det är inte kul. Frossa, feber, yrsel, svaghet...

Jag kommer klara det här. På nåt sätt. Och jag kommer klara att vara ifrån min älskade flickvän. På något sätt - för att vi måste, för att jag ska få ett jobb och tjäna pengar så att jag kan hälsa på henne om tre-fyra månader. Allt annat som kan hända, allt annat som kan gå fel vägrar jag tänka på nu.

Allt jag tänker är att det SKA gå. Jag ska vara stark nog att klara det här.

På något sätt.

Kit

257 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»