Nöjd in i märgen

15 jan 2012 18:46
Sådana grå, ledsna dagar som jag kände att jag levde förra helgen finns nog av en anledning; som kontrast.

För att jag ska förstå hur otroligt glad och lycklig jag verkligen är den största delen av tiden, hur mycket roligt jag har att göra, och hur tillfredsställande både mitt förhållande och mitt jobb är. Jag nästan leker mig fram igenom livet, omgiven av saker att göra, saker som blir gjorda, och folk som uppskattar mig för den jag är och det jag gör.

Jobbet är underbart skoj. Rutinarbetet går lätt nu, och samtidigt har jag ett stort projekt på gång med mycket personligt ansvar. Kollegorna är i allra högsta grad trevliga och skoj att jobba med, och chefen är bara för härlig.

Och om fyra veckor är jag med Käresta igen, i en vecka, och det ska bli fantastiskt. Det är första gången någonsin som vi ska vara lediga tillsammans på heltid - hon har sin disputation innan dess, så hon kan för ovanlighetens skull vara borta från labbet flera dagar i streck. Vi har börjat planera dagsutflykter, men också bestämt oss för att tillbringa ljuvlig tid med att inte göra något särskilt alls. Tillsammans. Bara vara i varandras närhet, laga mat tillsammans, sitta ute vid poolen eller gå till stranden - leva det softa Kalifornialivet!

Jag längtar och längtar, och höjdpunkten varje dag är när jag får sitta ansikte mot ansikte på Skype och småprata och planera och avreagera mig och glädjas tillsammans.

Nöjdheten då går in i märgen på mig, får mig att känna att jag lever precis det liv jag vill, i precis min egen takt. Det kommer inte att bli barn och villa för mig, om allt går som jag hoppas nu. Aldrig någonsin. Och det är så jag vill ha det! Det kommer att bli jag och hon, och nya utmaningar och platser. Osäkerhet att kämpa sig igenom tillsammans, och sedan belöningen i form av nya horisonter, nya människor, nya upplevelser. Kanske en katt. Förhoppningsvis en katt. (Får se vem som är starkast - jag eller allergin.)

Om det livet dröjer till 2013 så kommer det såklart att vara tungt, och tråkigt för oss båda. Men värt det. Hon är värd att vänta på; vår framtid är värd att vänta på. Det tror jag. Absolut. Och det blir lättare för mig att se hur bra allting stämmer när jag har dagar när det känns som att ingenting stämmer ibland. Bara då kan jag ta ett steg åt sidan, och se på mitt liv som det verkligen är.

Vilket är - som en dröm. För mig. Min dröm. En som jag aldrig vågade drömma under de långa år jag tillbringade med mitt ex. Men Käresta förstår vikten av att jaga drömmar, och tillsammans ska vi leva den här. Ska vi kasta oss in i äventyr, vara beredda att kämpa, och aldrig någonsin ge upp.

Kit

257 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»