När allt rasar

22 mar 2012 17:27
Inte för mig, men. Det har hänt nära mig, nu. Någon nära mitt hjärta.

Jävla depression. Det är en sådan vidrig sjukdom, som smyger sig in och fräter bort all glädje och allt självförtroende och lämnar så svåra och djupa sår. Osynliga men man inte kan kompensera för utan hjälp utifrån, som samtidig gör att man tror att man inte förtjänar hjälp...

Det är inte första gången jag förbannar depression, men det är första gången den hugger så hårt och så nära. Mitt liv har hamnat ur balans; mina skuldkänslor och min kärlek och min oro och så mycket mer praktiskt därtill.

Jag hoppas vi kan utrusta vännen min med tillräckligt med vapen för att kämpa ned den här lindormen som väser i örat och bränner i hjärtat och långsamt kväver livet. Allt annat är otänkbart. Det ska gå bra. Det är värt allt, precis allt, att få det att gå bra.

Kit

257 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»