Jag skriver om tårar när allt varit glädje

20 maj 2012 09:53

Det går inte att bli av med alla tårarna. Vi grät ut ordentligt igår, omslingrade i sängen som varit vår under den här underbara veckan. Snyftningar och kramar som långsamt blev till smekningar och kyssar, för det finns tröst att få i närhet.

Nu har jag lämnat henne på flygplatsen. Innan vi alla valde att låta terrorn styra vårt resande hade jag kunnat följa med in. Hade jag kunnat sitta vid hennes sida tills hon var tvungen att gå ombord. Tills nu, kanske, och bara det lilla extra vi måste vara ifrån varandra svider. Jag lämnade henne vid säkerhetskontrollen och grät hela vägen till bilen. Lyckades sluta gråta när jag körde hem (andra gången jag kör bil utan någon alls i den - första gången var när jag hämtade henne förra lördagen).

Kom hem, stängde en dörr bakom mig och utan att jag ville det öppnades spärrarna mot de där råa, förtvivlade känslorna som pressar ut salta tårar och strängar med snor. Det är inte vackert och det gör ont, men samtidigt är det ett bevis på hur starka känslorna är. Hennes och mina.

Vi ska vara tillsammans. Vi bara ska det. Allt blir bättre då. Livet blir bättre. Trots att vi bägge behöver lämna våra hemländer för att få det att hända, trots att vi redan väntat i över ett år och kommer behöva vänta i månader till... Det är bara månader. Vi klarar oss. Det gör ont, men vi är starka och hon är värd det. Tycker jag är värd det.

Jag skriver om tårar nu, men veckan har varit skratt och glädje och närhet och andlösa stunder i varandras armar. Vi har umgåtts och turistat och hälsat på vänner och ätit världens godaste mat precis hela veckan för det får man när man är med sin käresta. Vi har tittat på Sverige och på varandra och varit sams om allt viktigt och skrattat åt det i efterhand när vi betett oss som sura småungar en väldigt trött morgon. (Det är otroligt skönt att veta att man kan vara osams ett litet tag och sedan komma över det och låta allt vara okej. Jag är van vid sårade känslor och långsinthet, så den här sortens mogenhet när det kommer till gnabb är en enorm lättnad.)

Allt var glädje, egentligen. Hela veckan. Till och med när det var kallt och blåsigt, till och med när vi var trötta, till och med när benen gjorde ont efter allt promenerande och till och med när jag bara ville behålla henne för mig själv och inte alls gå på restaurang med andra.

Till och med tårarna nu är glädje. För att de visar vad vi bägge vill. För att den här separationen är en av de sista. Sedan... nej, inte sedan. Snart! Snart, kanske till och med innan löven börjar skifta färg, kommer vi att börja på ett liv där vi inte får vår tid tillsammans utportionera i en handfull dagar efter månader isär eller som timmar på Skype. Snart kommer det inte finnas fler säkerhetskontroller som skiljer oss åt, inga fler oceaner och kontinenter mellan oss.

Snart.

Snart slipper vi farväl, och kan börja med allt det andra istället.

Och nu ska jag läsa brevet hon skrev till mig, det som hon lämnade över första dagen och sa att jag skulle läsa när hon hade rest. Och då kommer väl säkert de där tårarna igen...

Tillbaka till sidans topp

Kommentarer

astrud: (20 maj 2012 10:44)
trots de jobbiga bitarna låter det starkt och fint och hoppfullt. vart flyttar ni sen?

Kit: (20 maj 2012 11:09)
astrud: Till England! I juni kommer ett erbjudande från en professor i ett labb där - eller, det borde komma. Att inte veta 100% säkert är något som tär på tålamodet, men med största sannolikhet kommer han inte att bryta sitt löfte till Käresta om positionen han vill erbjuda henne. Så då packar jag ihop mitt Sverigeliv och flyttar dit så att vi kan leva ihop. Precis som hon lämnar det fortfarande för homofobiska USA så att vi ska kunna bo någonstans tillsammans. <3

astrud: (20 maj 2012 11:30)
England, det låter som en jättebra lösning :-) Håller alla tummar för er.

Princess: (20 maj 2012 11:33)
<3

Kit: (20 maj 2012 11:34)
Tack! Vi bestämde oss för att satsa på det för över ett år sedan, för det går inte att ordna i en handvändning, men nu verkar det som att vi faktiskt får besked så att vi kan börja planera för den gemensamma framtiden snart.

bellavit: (20 maj 2012 12:44)
Ska du lämna Japan för England? Min storebror gjorde tvärtom.

Kit: (20 maj 2012 13:27)
bellavit: Jag lämnade Japan för ett år sedan, och har levt och jobbat i Sverige sedan i augusti i väntan på att få komma till England med Käresta. <3

lejonhjärta: (20 maj 2012 15:07)
Jag blir alldeles varm och rörd av det faktum att det finns någonting så fint som väntar runt hörnet, som verkar formas mer och mer konkret för varje dag som går. Jag hoppas att ni snart får det slutgiltiga beskedet, att den sista tråden trasslar ut sig, så att ni kan ta nästa steg: gemensamt land! <3 Jag är så glad för din, för er, skull och jag fortsätter hålla tummarna för att det går snabbt. Kram!

Tintomara: (20 maj 2012 15:48)
Tummar här med!

Kit: (20 maj 2012 16:55)
lejonhjärta: Igår satt vi i sängen och tittade på tillgängliga bostäder i lilla staden dit vi hoppas få flytta snart. Pratade om kök vi skulle få plats i att laga mat tillsammans i, om ett tillräckligt stort sovrum och om cykelavstånd till labbet. Och det var precis så underbart som det låter, att veta att det med allra största sannolikhet blir verklighet innan sommaren är över - att vi ska hitta någonstans att bo, hon och jag. <3 Du kan ana hur lycklig jag är! Och det gör mig väldigt tacksam och glad att jag har dig som ivrig påhejare. <3

Tintomara: Aww, tack! Det kommer bli en sådan otrolig lättnad när hon verkligen har papper på att det är såhär det blir.

Mini: (20 maj 2012 17:06)
HÃ¥ller tummarna med! <3

Kit: (20 maj 2012 18:02)
Mini: Tack! <3 Det värmer.

Monchichi: (21 maj 2012 12:51)
Åh, jag önskar att papper och beslut snart är i hamn så det handlar bara vilket datum ni faktiskt flyttar. Kram

Kit: (22 maj 2012 13:14)
Monchichi: Vi håller i alla fall på att fixa papper på varandra. <3 Det är inte fy skam att ha henne som officiell partner. Så jag försöker tänka på det och släppa all otålighet inför England, men som du säkert anar är det lättare sagt än gjort...!

lejonhjärta: (22 maj 2012 14:30)
Ni två är nog en av få par där meningen "fixa papper på varandra" låter så fint och romantiskt att jag får glädjeklump i magen <3 Heja kärleken!

Kit: (22 maj 2012 20:38)
lejonhjärta: Awww! Vi är så uppspelta över det här att jag gick på fel tåg efter att vi hade varit hos en notarie i Stockholm och hon glömde lägga i checken när hon skulle skicka kuvertet till myndigheterna i Kalifornien igår. Massa glädjeklumpar här. <3

Det är helfånigt och inte alls samma sak som ett äktenskap, men det är ett bevis på att vi hör ihop, trots avståndet. Att separationen är ofrivillig, och att vi bägge två flyttar för att få vara med vår partner. Officiellt! Bu för att man bara kan få ett juridiskt värdelöst "domestic registrated partnership" i hennes stad, men hur många YAY som helst för att England ger det gayäktenskapsstatus! (Och sedan kan vi ta det romantiska som vi bjuder in omvärlden till i vår egen takt, när vi är mogna för det.)

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Kit

257 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»

Kits senaste Ord
» Tack
17 nov 2013 14:01
» Dags att dra kanske
15 nov 2013 18:17
» Att bo långt bort
13 nov 2013 18:43
» Alla slags nörderier
4 nov 2013 01:04
» Hennes röda dräkt
24 okt 2013 00:06
» Valv som försvinner i skymningsdunklet
13 okt 2013 23:38
» Aims
2 okt 2013 22:04
» Bouldering
29 sep 2013 21:23
» Snor och sånt
17 sep 2013 21:41
» Börja om, börja nytt
4 sep 2013 20:14
» Linda in mig i din kärlek
24 aug 2013 14:59
» Hemma igen, med ord i bagaget
11 aug 2013 00:06
» Ännu en sista dag
30 jul 2013 19:16
» Lätta lördagstankar
20 jul 2013 20:19
» Som en oväntad smocka
9 jul 2013 23:17

» Arkiverat