Smolket

19 okt 2012 16:54
Om man inte har lite smolk, hur vet man då att man har fått en glädjebägare?

I vårt fall är det möglet som smolkar. Rejält, också. Jag har aldrig varit med om att min andning blivit såhär dålig - från att ha använt inhalatorn några gånger under sommaren använder jag den nu några gånger om dagen. Men resten av allergisymptomen är under någon sorts kontroll? Vet inte om det är bra eller dåligt att allt verkar sitta i luftvägarna. Å ena sidan är det skönt att slippa kli i ögonen och konstant snorande. Å andra sidan är det luftvägarna, och det kanske inte är jättebra om just de bestämmer sig för att lägga ned...

Hyresvärden kommer tillbaks från sin utlandsresa nu i helgen, så vi hoppas få lite klarhet i vad han kan göra åt situationen. Ska också registrera mig hos en lokal läkarmottagning, om utifall att jag känner att jag behöver som kollar så att jag inte gått och blivit astmatiker eller något. (Min bror har astma, så trots att doktorn i somras sa att det bara var allergier så vet jag inte riktigt. Mina allergier kom helt plötsligt av sig själva när jag var i tjugoårsåldern, så att nästa steg skulle vara överraskningsastma är inte helt otänktbart.)

BLA BLA massa hälsovåndor - i värsta fall får jag köpa mer inhalatorer och vänja mig vid kanske inte alltid kunna andas ordentligt.

...eller, nej. I värsta fall kan vi inte bo kvar här och det skulle suga mycket värre. (Prioriteringar, vad är det?)

Men nog om smolket nu!

Lite roligare nyheter: herregud vad lyxigt det är att bo såhär.

Tillsammans!

I England!

Det gör mig så fenomenalt glad. Varje dag. Bekymmer och så till trots. Det är något sanslöst skönt att faktiskt kunna ha en dålig dag, och istället för att försöka förklara mig i ord över Skype så kunde jag bara lägga mig ned på sängen och gråta en skvätt i hennes tröja. (Um. Ja. Det var en väldigt dålig dag. Jag har inget som egentligen förtjänas att gråta över, men ibland är det jobbigare än vanligt att vara arbetslös och allergisk och bli missad av bussen man väntat en tjugo minuter på.)

Och som vi lever! Vi turas om att vara huvudansvariga för maten, sedan hjälps vi åt att laga den och handlar närproducerat och ekologiskt (för att jag har en massa värderingar och grejer och hon håller med om att det blir godare så). Igår köpte vi fläsk till en wok-rätt hos slaktaren. Slaktaren! Jag har aldrig i mitt liv besökt en slaktare förut, och det var så praktiskt! Han hade ett perfekt stycke som han strimlade i wok-stora skivor utan att ta något extra betalt. Bara sådär!

Jag är helt till mig över såna grejer. Jag har levt i andras hem och på andras villkor så länge att det här med att kunna bestämma själv, kunna ordna ett alldeles eget bo med bara våra saker där vi tar hand om varandra och fixar och donar så att det ska bli så mysigt som möjligt är en enorm källa till glädje och tillfredsställelse.

Smolket till trots.

Kit

257 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»