I London blommar körsbärsträden

18 apr 2013 23:36
Vad har hänt sedan sist?

Jag har ett nytt jobb (typ)!

Jag har också en ny cykel, som kostade mig en veckolön för cyklar är dyra här. Men det är också skönt. Med sånt som... växlar. Och bromsar som fungerar även i väta. Och en korg jag kan lägga saker i utan att styret slutar funka. Sånt.

Men just det. Jobb! Egentligen inte ett jobb, utan ett bemanningsuppdrag. Men det är till slutet av augusti, heltid, och det allra, allra bästa är att det är i ett bibliotek!

Äntligen.

Jag har saknat bibliotek. Saknat böcker.

Det är vansinnigt annorlunda än det lilla folkbibliotek jag älskade i Sverige, men... jag lär mig. Och böckerna! Gamla läderinbundna volymer som doftar lärdom och damm. Jag plockar upp små kunskapskorn varje dag.

Våren är här också. Kastanjeträden vecklar ut sina löv utanför mitt nya jobbfönster. Gräsmattan drar åt sig studenter som ser unga och nördiga och alldeles bedårande ut.

Och allt annat! Jag är så lycklig över att bo i England just nu - jag är alltid lycklig över att slippa avstånd mellan mig och Käresta, men allt vi gör tillsammans här? Helt sanslöst roligt.

I helgen var vi i London både lördag och söndag - åkte båt på floden, gick oss blöta i regnet, såg en fantastisk fotoutställning, gick på museum, blev solbränd (jag, inte hon), och följde andlöst inspelningen till en av de bästa serier BBC någonsin gjort. (Ledtråd: inspelningsplatsen var alldeles utanför St Barts sjukhus, nedanför ett visst tak, där de spelade in det första avsnittet av tredje säsongen...)

Jag kan fortfarande knappast tro att det var sant, allt vi gjorde på en enda Londonhelg! Och jag har just börjat fatta att vi faktiskt har biljetter till ännu mer - tre (snart fyra) konserter, en komedikväll på en pub och en komedikväll med Eddie Izzard i en enorm arena... Det är knappt så att jag hinner smälta en upplevelse så är det vidare till nästa! Vad kan jag säga? Livet har blivit så mycket bättre sedan jag mötte Käresta, och lärde mig att tvåsamhet inte bara behöver betyda att man sitter på rumpan bredvid varandra, utan att man kan ge sig ut i världen och uppleva allt den har att erbjuda. Tillsammans.

Kit

257 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»