Vad regniga dagar får mig att känna

20 jun 2013 20:19
De regntunga skyarna kastar en skugga över juni - ingen sol, ingen sommar. Bara samma grå nyans som i oktober och december och februari och april.

England firar inte midsommar, såklart, och jag intalar mig att det inte gör så mycket. Midsommar var aldrig min högtid - som barn kände jag mig sällan så osvensk som när vi inte hade någon midsommartradition; när vi ofta hade hunnit lämna Sverige innan sommarsolståndet.

Men under mitt vuxenliv har midsommar varit lite av en oas i alla fall. En ursäkt att ha ledigt, att umgås med vänner och med min familj. Att äta jordgubbar. Och att inte ha midsommar påminner mig om att familjen är en flygresa bort, och att vi fortfarande inte har någon vänkrets här.

Det är i alla fall vad regniga dagar får mig att känna. Det, och den där melankoliska nostalgin som sommaren alltid lockar fram hos mig. Min barndom var så spektakulärt annorlunda att jag ibland fortfarande saknar allt jag hade då - den långa resan, alla språk folk talade omkring mig, alla nya människor som snabbt blev nya vänner... Utsikten. Den oändliga bergshimlen, som kunde skälva av åska och glittra av stjärnor och försvinna i sommardiset utan horisont.

Alla har säkert sådana minnen. Dofter och syner från barndomen som inte går att återskapas. Som aldrig är sig lika när de upplevs som vuxen. Som aldrig kommer åter.

Så trots att midsommar aldrig var min högtid, och trots att jag trivs och gläds åt varje dag med Käresta så känner jag ett litet stygn nu, en regnig dag. Lite ont gör det, att behöva lägga ljusa sommarnätter till de minnen som är mitt förflutna. Som nog aldrig blir vardag igen, även om jag kan återuppleva dem. Just nu har jag bytt de ljusa kvällarna till grå skyar. Vem vet vad som kommer därnäst? Om några år är vi på väg mot nästa mål, mot nästa hem. Men aldrig tillbaks.

Aldrig mer en vardag med möjligheter som gryningspromenader innan sängdags, som varma blå nätter med månsken och dansande älvor.

Det är okej. Men det kan var okej och sorgesamt på samma gång. Och det är det, just nu. Och jag trivs och gläds och saknar, på samma gång.

Det är nog bara att regniga dagar får mig att längta efter sol - och ingen annanstans i mitt liv har jag upplevt sol som i Sverige. Långa dygn utan natt. Midsommarmagi.

Men jag ska hitta den här också. Det blir en bra helg. En bra midsommar. Regnet kan inte hindra mig från att köpa jordgubbar.

Kit

257 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»