Om poesi.

21 maj 2013 21:35
Jag läseroerört mycket poesi. Jag finner löjligt mycket styrka i andras ord..

Ebba Lindqvist återkommer jag ständigt till, precis som Pär Lagerkvist och Gunnar Ekelöf. Andra människors ord om jorden, livet, döden och allt däremellan sätter mitt eget varande i ett större perspektiv. När mitt liv inte handlar om annat än onda halsar, svullna stämband, jobbiga rep i svarta lådor och tröttsamma människor är det så skönt att tack vare andras ord ställa sig utanför det hela och bara betrakta.

Mitt i allt inser jag att mina små små problem inte kommer att betyda något om hundra år. När Ebba Lindqvist skriver om hjärtat som klappar under jordens tunna hud, till och med i den bistraste av vintrar kan jag slappna av- söka tröst och styrka i orden och det faktum att hon har rätt.

Kanske är det därför jag känner mig naken, ensam och tröstlös när jag inte gör annat än sjunger på språk jag inte förstår.

Romanser, var är ni? Jag behöver er!

Tystna

14 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»