Vid havet.

1 jun 2013 01:46
Första ljumma natten på en uteservering. Flaskor med Rosé, underbara samtal där både han och jag kunde tala till punkt. Att alla i sällskapet gick, men att vi satt kvar. Samtal. Det goda samtalet. Åh, vad jag älskar det. Att låta tankarna flyga, att bli lyssnad på och att få lyssna.

Den ömsesidiga respekten. Den stora nyfikenheten oss emellan. Allt vi har gemensamt.

Och promenaden till hållplatsen. Aldrig någon fråga om saken, det är självklart att han följer mig. Första gångerna på grund av min obefintliga lokalkännedom. Nu för tiden vet jag inte. Ett sätt att runda av en trevlig afton. Ett avslut?

Ebba Lindqvist får avsluta:

Då när jag kom till sist,
Ingenting jag begärde .
Ett enda för mig stod visst:
Ögonblickets värde.
Som döden är snabb och så fort
som solen om kvällen går ner,
så ensamt är livet och stort.
Vad ville jag mer?

ur Vid havet (1949)

Tystna

14 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»