Tolvtimmarssömn & mosighet

18 jun 2010 11:49
Jag får ingen riktig struktur på livet just nu. Vissa nätter kan jag inte sova alls, eller bara ett par timmar, lägger mig sent vaknar tidigt kan inte somna om. Och så kommer det en dag, som igår, när jag är fullständigt utmattad och kryper i säng runt nio och sover och sover och sover (med insprängda stunder av vakenhet, när jag ligger med boken i handen och läser i det tilltagande morgonljuset en stund innan jag somnar om) tills klockan är tio och en rasande hungrig mage driver upp mig ur sängen.

Dagarna är lite trögflytande och lite innehållslösa. Jag har inget riktigt mål med dem, det är mest en väntan på att semestern ska börja på riktigt. Sex arbetsdagar kvar.

Kanske blir semesterdagarna också bortsovna och konstiga, jag vet inte. Kanske grips jag av missmod och meningslöshetskänslor, det händer ibland. Men fyra lediga veckor känns som paradiset, jag tror att det kan bli hur bra som helst.

Jag har något hundratal sidor kvar av Vi, de drunknade. Det är en fantastisk roman, den slukar mig med hull och hår. Det är precis såna här romaner jag vill läsa, enorma byggen som handlar om så mycket och som säger så mycket även i det som inte blir sagt. Men nu har jag en lätt huvudvärk och är lite kluven från mitt liv, huvudet är så fullt av hav och drunknande sjömän och manlighet.

Egentligen borde jag gör något annat idag, borde samla mig till något slags utflykt eller en städinsats eller lite matlagning, rycka loss mig från boken.

Å andra sidan har jag dryga hundra sidor kvar, och nere på servicebutiken på torget ligger mina böcker från adlibris och väntar.

Det är gött att läsa. Men jag gör som jag brukar, snöar in på en enda sak och känner sen att livet blivit lite enahanda och meningslöst. Hum.

Nej, lite kaffe på det här, kanske lite lunch (trots att jag just ätit frukost; hungrig så det ylar i magen, men det är väl för att det aldrig riktigt blev någon middag igår, det blev bara min bok och några surskorpor, och så den långa sömnen). Himlen är blå och kanske borde jag åtminstone gå ut och läsa färdigt, jag vet inte.

Det blir nog bra.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»