Oälskbar

6 sep 2013 10:11
Nu sitter jag och väntar in att vi ska fara iväg till en stuga över helgen. Och i vanlig ordning är det ett par par, och jag. Jag och min hund.
Jag har trillat ner i bitterhålet, med offerkoftan hårt lindad runt kroppen.
Jag går i huvudet igenom de män jag träffat genom åren, som alla berättat för mig vilken underbar människa jag är, vilken fantastisk kropp jag har och hur jag verkligen förtjänar att träffa någon som har vett att uppskatta mig. Men de har alla haft lite "problem med att bli kära". De har alla varit en smula emotionellt avstängda. Och alla har de, efter mig, funnit kärleken i sina liv. Bara jag som traskar vidare, som den eviga språngbrädan, katalysatorn.
Min käre distansman är inget undantag. Jo, han är ett undantag på så sätt att jag aldrig träffat en människa som honom, det har jag inte. Och han är ett undantag för han vill inte ligga med mig, han vill inte att jag "ska känna mig utnyttjad". Och det är ju fint. Faktiskt på riktigt, han har lite vett. De andra har ju knullat hej friskt, liksom (förutom han med ADHD då).
Men jag är trettiotre, alldeles för snart trettiofyra år, och jag börjar bli bitter. Jag lyckas mota bort det mellan varven, men ibland kommer det och slår mig i huvudet, trycker ner mig i det där bitterhålet.
Som nu, när jag i vanlig ordning ska fara iväg på en paraktivitet. Jag vet inte hur vi ska sova, men vi får väl försöka hitta någon liten säng någonstans till mig. Men jag är lite ful nu, för de är fantastiskt fina mina vänner, de vill på alla sätt inkludera mig, så jag inte ska känna mig utanför eller ensam. Jag märker ju det. Men det enda jag ser är deras fina små gester mot varandra, små beröringar och blickar och deras enorma självklarhet. Svartsjukan är total, även om jag ler och är glad och trevlig.

Och det är då jag tar min hund och går ut i skogen och blir skogstroll. Det är då jag har lust att skrika och sparka på allt som är fint, alla som har det bra. För jag tycks inte kunna få det.

Så nu ska jag ut på dagens långpromenad och för miljonte gången jobba lite på mina tankar, försöka acceptera, hantera, tänka på dagens i-landsproblem, tänka att jag FÅR vara ledsen men inte vältra mig i det, tänka alla jävla rationella tankar jag kan, och ofta funkar det. Men vissa dagar tar det tid och jag får jobba på det. Och ytterligare vissa dagar funkar det inte alls.

Ellen

27 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»