Skvalar ord. Dagbok.

16 jan 2014 12:38
Hormonstinn som få. Irriterad, men håller igen. Jag vet ju att det sitter hos mig just nu. Ingen mens i sikte. Men hade jag varit gravid hade det visat sig på testet jag tog för några dagar sedan. Nu går jag bara och väntar på att kroppen ska sätta igång. 42 dagar sedan senaste mensens första dag (men vem håller räkningen?).

Uppsvälld är jag. Vattenballongig i ansiktet. Stor mage. Blek och stinn. Jag brukar gå ner ett kilo på vardagsveckan och upp ett kilo (eller lite till) om helgen. Den här helgen som var gick jag upp, men jag har inte gått ner, trots både kcal- och kolhydratsräkning samt hundpromenader. Jag har gjort det här ett flertal gånger förr, jag vet hur man gör, hur min kropp funkar. Men det var länge sedan kroppen min satte sig i strejk. Jag skyller allt på hormoner och vätska och mensfrånvaro.

Efter att ha vräkt ur mig lite av min irritation till min kära syster via skype känns det bättre. Lugnare. Till och med lite fridfullt.

Smörjer mitt torra ansikte med olivolja. (Det var år och dar sedan sist jag använde det, varför slutade jag?) Noppar ögonbrynen och här på lite mascara på ögonfransarna. Ett par örhängen och lite spray i håret så det inte bara hänger. Jag ska inte träffa en levande själ idag, utöver mamma, pappa och vovven. Men ibland känns det lite bättre att ändå göra sig lite i ordning, inte bara lufsa omkring i tjocksockar, långkalsonger, linne och storkofta, i väntan på nästa hundpromenad.

Drömmer vansinniga, konstiga drömmar. Vaknar och somnar igen. Sover oroligt och lätt, men det är ingen ovanlighet. Känns som jag har kronisk PMS.

Ellen

27 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»