Härmed varnas känsliga läsare. Ooops... :O

9 jan 2014 23:56
Så här:

För att, så att säga, få upp årskvoten (som låg på noll (0!)) så träffade jag en gammal bekanting under juldagskvällen/natten/annandagens morgon. Och, ja, sexade till det lite. No more, no less. En enda gång det där jäkla året ville jag ha legat i alla fall. Så kan man säga att jag tänkte. Nå. Strunt samma i varför och därför - vi låg. Ett par gånger.

Jag hade messat innan och skrivit att jag inte har någon p-ring just nu, ergo är jag oskyddad. Han svarade "Ok! :)". Ni kan redan nu gissa vars det här är på väg va..?
Vi hade ingen kondom, utan körde avbrutet. (Mm, jag är fullt medveten om att det inte är en säker metod.) Mitt under första omgången drar han sig ur med orden "jag läcker ju!". Tänkte inte mer på det då, men han kom inte i mig i alla fall.

Vi gjorde klart vårt och skildes dagen därpå, puss och kram och må gott och hejdå och fan så bakis jag är. Hem till syster och hus fullt med familj och ungar. Kände mig astrött men rätt nöjd.

Så hoppar vi fram i tiden till nyårsdagen, eller till och med den andra januari. Dagen när jag inser att jag inte fått mens. Men har mensvärk. Mår rätt kasst. Börjar fundera. Och googla. Tidiga graviditetstecken? När kan man ta test? Herregud! Tänk-om-jag-är-med-barn! Men blir knäpp – alla tecken jag läser om stämmer ju på mens med! Gah!
Men! För att komplicera det hela (eller kanske förenkla?) Det är så här, att jag har haft nuvaring (p-ring) och december var min första ringfria månad. Jag tog ut den sista ringen i slutet av november och fick min senaste mens den 5:e november. Den där som man får när man tar ut ringen (eller har pillerfri vecka, om man äter p-piller). Därefter har det inte hänt så mycket. Alls.

Så då kommer ju då frågorna: är jag gravid eller är alla dessa märkliga tecken jag har endast symptom på grund av att jag slutat med ett hormonellt preventivmedel? *googlar, googlar, googlar*

Tänker så här: jag brukar kunna ställa klockan efter min mens, den är nästan mer regelbunden när jag inte går på piller än när jag gör det. Jag har slutat/tagit uppehåll många gånger förr, men har aldrig varit sen med mensen eller upplevt något märkligt på grund av det (eller har jag det, fast jag bara inte registrerat det? Jag är ju så jävla, jävla disträ). Men nån gång ska ju vara den första, right?

De symptom jag har är mensvärk (som man tydligen har när man är nygravid med), frusen/svettig, illamående – fast inte så jag kräks utan bara lite av och till och då lite… Liksom, ni vet, när det sitter i halsgropen. Enormt gasig i magen. Ont på diverse ställen (höger sida magen ett par dagar, bortdomnad fläck som ändå ömma lite nedanför naveln/bredvid stort operationsärr), huvudvärk, mensvärk som kommer och går, försvinner ett par dagar, kommer ett par dagar – vissa dagar asont, sådär så man går dubbelvikt – men går över på en halvtimme (det brukar ALDRIG min mensvärk göra annars). Ilningar i brösten, några gånger (gör rätt så jävla ont). Mer gråtmild än vanligt (började av någon anledning fantisera om min hunds framtida död och låg och grät för mig själv i sängen). Och så den där känslan i underlivet. Den där liksom… Porösa känslan man kan få innan mens. Som att hela underlivet liksom nästan… Öh, öppnas upp? Typ. Jag kan inte förklara och dessutom börjar jag bli generad. Jag har börjat känna ALLT. Blir helt liksom UPPÄTEN av allt fokus på mig, mig, mig och min kropp. En dag märkte jag att jag gått ner ett kilo sedan jag sist vägde mig (det var planerat viktnedgång efter nyår, sockeravvänjning etc etc) – men ökat två-tre centimeter runt magen (och då hade jag mätt magen dagen innan).

För två dagar sedan, när jag var i (som jag lärt mig att det heter) vecka 4 +3 (vecka fem, helt enkelt, räknat utifrån senaste mensens första dag) kunde jag inte hålla mig. Tog grav.test om morgonen. Sånt där Clear Blue, digitalt. EJ GRAVID sa det.


OCH DÅ HADE MAN JU TROTT ATT JAG SKULLE ANDAS UT! Men nejdå. Inte jag inte. För det KAN ju vara så att det är för tidigt att se! Jag kanske är en låghormonare??

Grejen är, att mitt i alltihop, mitt i all den här röran, så har ju hoppet vaknat. En bebis. Ett barn. I min mage. Så abort skulle ju inte vara aktuellt på en fläck. Nu, när det finns kanske 0,5% chans att jag skulle vara gravid, så finns det inget jag hellre vill.

För let’s face it. Jag har googlat engelska resultat idag på vad som händer när man slutar med nuvaring (finns inte mycket på svenska). Och jag är ju inte direkt ensam om att tro att jag är gravid när jag slutar med en nuvaring. Det är inte ens säkert att jag haft ägglossning. Och hade jag haft det, hade jag varit fertil så det skvätte om mig, så hade vi ändå avbrutet samlag. Det är inte ens säkert att det kom in en endaste liten spermie i mig.

Så om vi säger så här: oddsen att jag skulle vara gravid är ju inte direkt stora.

Men just nu, de senaste nio dagarna, är det här det enda jag har i skallen. Det enda som snurrar. Jag var nyss på toaletten. Jag blev dålig i magen efter middagen (men bara jag, varför ingen annan? *letar desperat tecken*) och har fått lov att gå några gånger. Nyss mådde jag tjuvtjockt. Nu ligger ett lätt illamående och guppar i magen. Men jag kräks inte, inte alls. Men måste man det? Åh, jag kanske ska googla lite till, läsa en miljon trådar på familjeliv och babyboom och allt vad sidorna heter.

Ni får ursäkta osammanhållen text, upprepningar och rörighet. Jag är helt tom och helt slut men ändå förunderligt jättepigg.

Och jag vill bara att det ska gå en vecka till, så jag kan ta ett nytt grav.test.

36 dagar sedan senaste mensens första dag idag. Jag brukar ligga på 28-30. *trummar med fingrarna*

*imploderar*

Ellen

27 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»