Tomt

28 feb 2014 23:43

Det jag saknar mest när hoppet dött och glöden falnat, är själva känslan. Hoppet, den lilla spirande glädjen i kroppen. Guldkanten. Glädjen över ett telefonsamtal, skype. Han som person finns kvar, men inte på samma sätt. Aldrig mer på samma sätt.

Nu är allt helt plötsligt så evinnerligt grått och tråkigt. Och med tanke på min övriga livssituation, som jag förvisso jobbar på att förändra, känns det helt enkelt... Ja, en smula glädjelöst.

Men det vänder väl. Det är ju inte så att jag inte varit med om det här förut. Och då överlevde jag också. Det blir bara lite mer trist, lite mer tomt, lite mer hopplöst för varje gång.

Kommentarer

Althea: (1 mar 2014 08:12)
Du beskriver det precis som det känns. Känner igen :-(
Kram <3

cave: (1 mar 2014 08:54)
Men eller hur, det blir ju så trååååkigt och grått utan de där signalerna från någon. Har du läst boken Egenmäktigt förfarande?

Ellen: (1 mar 2014 11:12)
Althea: <3 (Så trist med igenkänning, men ändå skönt på nåt weird sätt att jag inte är ensam. Heh.)

cave: Jaaa, sjukt trist! Hm, nej? Vad är det för en bok? *googlar genast*

Ellen: (1 mar 2014 11:16)
cave: ...nyss googlat. Och nu funnit den på vårt lilla bibliotek. Den skall genast inlånas! Tackar! :)

semla: (1 mar 2014 11:23)
Jamen precis! <3

misan: (1 mar 2014 11:35)
Åh, precis så. :( <3

cave: (1 mar 2014 17:16)
Man kan säga att den boken är bra för att motverka ens... eh, mer patetiska sidor från att manifestera sig i sällskap med män man trånar efter. Så här skriver hon t ex om hopp:

"... allt som existerar vill leva och hoppet är inte ett undantag. Det är ett skadedjur. Det äter och frodas på de oskyldigaste av vävnader. Dess överlevnad ligger i en välutvecklad förmåga att bortse från allt som inte gynnar dess växt men kastar sig över det som göder dess fortlevnad. Sen idisslar det dessa smulor tills varje spår av näring har utvunnits. Nu gnagde hoppet med himmelsk frenesi. Under några korta sekunder var hon helt viktlös".

Hur som helst. Elände är det men det känns fint att ha olyckssystrar i detta!

Althea: (1 mar 2014 21:27)
Jag måste titta om den boken finns på biblioteket här!!! Tack för tipset
Och ja, det är skönt att man itne alltid är ensam i sin olycka, även om jag önskar er all lycka här i livet.

semla: (1 mar 2014 22:22)
Ja, fantastisk bok!

Ellen: (2 mar 2014 00:30)
Det där var klockrent, om hoppet. Och det känns fint att ha olyckssystrar, även om man visst inte önskar någon elände!

Givetvis kö på boken här i stan, men jag köar så gärna! Behöver den tröst jag kan få.

Ellen: (2 mar 2014 00:33)
Och semla och misan: <3 !

Ranja: (2 mar 2014 14:46)
Hjärta

Ellen: (2 mar 2014 20:10)
Ranja: Hjärta
!

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Ellen

27 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»

Ellens senaste Ord
» Förälskad
5 jun 2016 15:24
» Om mig. Igen, igen och igen.
31 mar 2016 22:26
» Nödord
27 mar 2014 23:21
» Tomt
28 feb 2014 23:43
» Mornar
27 feb 2014 09:55
» Stulna ord
26 feb 2014 23:30
» Svarta tankar
23 feb 2014 18:46
» 2014-02-21
21 feb 2014 10:20
» Skvalar ord. Dagbok.
16 jan 2014 12:38
» Härmed varnas känsliga läsare. Ooops... :O
9 jan 2014 23:56
» Nej
30 dec 2013 11:21
» Det går an
26 nov 2013 10:31
» Så går en dag, etc etc osv osv
19 nov 2013 14:53
» Idag.
19 okt 2013 13:07
» En sekund.
7 okt 2013 00:14

» Arkiverat