Avstampet blir lite svamligt

15 maj 2012 16:13
På ett personligt vardagsplan är det som värst när sambons depression sammanfaller med mina hormonsvängningar. När jag pmsar kan allt i hela världen göra mig ledsen och/eller apatisk – så om sj-reklamer har potential att få mig att grina, är det kanske inte så konstigt om höjda röster lyckas med det varje gång.

Lördagen började bra, men bröt ihop kring ett. Och eftersom jag har så svårt att släppa känslor och incidenter var jag känslomässigt däckad resten av dagen.

Så även om det inte är jag som har en diagnos går kvällen ut på att försöka muntra upp mig. I en sjuk blandning av fint och för jävligt är vi båda medvetna om hur jag påverkas av hans dagsform, och han mår sämre av vetskapen om att han gör mig olycklig, och jag mår sämre av att göra honom olyckligare med min olycka.

En av de allra svåraste aspekterna med den här sjukdomen är att det inte går att göra något åt den. Det finns ingenting jag kan göra för att hjälpa, det finns inget han kan göra förutom att ta medicinen som hjälper honom hantera den bottenlösa sorgsenheten.

Och eftersom vi inte kan göra något åt situationen, och vet att vi inte kan göra något, läggs energin och tiden på lördagskvällen alltså på att minska min nedstämdhet eftersom den inte är kronisk.

Det är galet och samtidigt inte så himla konstigt hur människor som lever så nära varandra delar sinnesstämningar och humör, att vi påverkar varandra så himla mycket på så grundläggande nivåer.

När han har en bra dag, har jag en bra dag, och söndagen var åtminstone fin. Den var till och med riktigt bra.

Helia

85 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»