Dubbelliv

19 jun 2012 13:35
Jag dagdrömmer mer. I fantasin finns alltid utrymme och jag lägger mer och mer tid på att berätta historier för mig själv. Fåniga, överdramatiska, söta och så pass pinsamma att jag aldrig skulle avslöja handlingar och karaktärer för någon annan. Det är lite genant hur mycket tid jag lägger på min fiktiva värld utan att göra något produktivt av det. Jag bara vistas där och spelar upp samma scener i mitt huvud varje chans jag får.

De är ofta olyckliga, mina små marionetter. Traumatiserade och skadade, sorgsna och vilda och passar inte riktigt in i världen de lever i. Men deras olycka är mycket enklare att hantera, jag vältrar mig nästan i den, just för att den inte är sann. Det är på låtsas och det vet jag med mig.

Om jag vill känna mig bättre en stund ("sundare" kanske är ordet jag letar efter) så försöker jag inbilla mig att det är en hanteringsmekanism. Genom lek och spel lär jag mig hur verkligheten fungerar och hur man tar hand om sina känslor, precis som en fyraåring. Fast samtidigt vet jag också att jag stänger ner fabriken så fort jag kliver ut ur drömlandskapet. Här ute finns inte plats för några känslor, jag har en vardag att se efter.

Helia

85 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»