Ensam, trött och svamlig

17 maj 2013 23:45
I dag har jag pratat med sambon i ca tio minuter innan han gick till jobbet, och med en annan hundägare i kanske fem minuter. Det är allt. Eller, jo, okej, jag hälsade i all korthet på en granne också. Det här är all mänsklig interaktion jag har haft.

I dag hade det kanske varit bättre om jag hade ringt någon och/eller föreslagit en fika, men oftast är det här inget problem. Jag får socialt utbyte via nätet, även om det inte är direktkontakt där heller alla gånger, och det passar mig fint. Men nu börjar jag känna mig lite nedstämd. Lite oviktig, som om ingen tänker på mig i min frånvaro. Han jag bor med är ute och socialiserar (vilket jag uppmuntrar, gud, vad jag uppmuntrar det, för det är sannerligen inte varje dag han står ut med folk) så det är jag och hunden hemma.

Ändå är jag lite stressad över allt jag behöver göra, som i alla sociala träffar jag har inbokade, alla tjänster folk har bett om (och jag gillar när folk ber om tjänster, för då känner jag mig bekräftad, behövd, och som om vi skulle vara nära nog för att de ens skulle överväga att be mig om något), att jag måste städa för att folk ska komma hit, de ärenden på stan jag måste göra för att kunna gå på deras fina fester...

Jag har kanske begränsat med energi, även om jag har svårt att erkänna det för mig själv. Om jag är introvert eller extrovert är fortfarande ett mysterium, jag tycker oftast att umgås med folk och att umgås med mig själv suger lika mycket kraft.

Helia

85 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»