Bakom ryggen

20 maj 2013 23:25
Just nu har jag väldigt lite tålamod för gnäll. Kanske, antagligen, för att kära sambo är i en nedåtsväng (igen, inte så djup verkar det som [ta i fucking trä]) och har åsikter om väldigt mycket. Hans nya skjortor är skit (modellen är aningen justerad sedan han senast köpte den och lite längre i ärmarna), han är trött eftersom han inte går och lägger sig i tid (men vill inte gå och lägga sig i tid för han vill också GÖRA NÅGOT om kvällen), han kan inte äta vad han vill på grund av ändrad kosthållning (men har ont i magen eftersom han ändå inte följer kosthållningen som så begränsar honom), etc., etc., etc. Sånt här är skitstörigt, men jag är van och hanterar det mer eller mindre lyckat för oss båda (bekräftar att jag har hört, håller med, håller inte med, föreslår lösningar, tvår mina händer).

Men.

MEN det betyder också att jag inte har ett uns ork över för att läsa om andras idiotiska problem SOM BARA ÄR PROBLEM FÖR ATT DE ENVISAS MED ATT DÖLJA SAKER SOM INTE BEHÖVER DÖLJAS FÖR ANDRA. Bland annat. Det är förkylningar och arbetskamrater och dåliga tv-program också. Och jag tycker verkligen att folk får skriva vad de vill (ödmjukt, jag vet), och jag vet att det är upp till mig att läsa eller inte läsa, och nej, jag har ingenting bättre att störa mig på.

Men det här är en personlig vän, och om jag plötsligt slutar läsa hens personliga blogg kommer det väldigt snart att uppdagas (för vi pratar naturligtvis om det hen gnäller på när vi ses också), och då måste jag antingen säga sanningen eller ljuga. Lustigt nog är det här PRECIS som ett av alla problem hen gnäller på, och jag vet, jag vet, jag vet, stenhus, glas, kastat och klart.

Det är bara det. Allt tålamod går åt här hemma. Jag orkar inte lyssna på det från andra håll också.

Helia

85 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»