Tokyo

3 maj 2010 13:16
Jag är i Tokyo.

Tokyo är en stad. Tokyo är en stad därför att vårt språk saknar större ord än "stad".

Därför är Tokyo en stad.

Jag har sett Tokyo. Tokyo är ett väsen.

Ständigt växande - man hör hur det knakar om det, Tokyo-väsendet. Man ser hur den skiftar och sträcker på sig, vecklar ut sig, skjuter rygg och kastar nya skuggor.

Man kan se dess andedräkt av avgasångor och fabriksrök som en slöja i luften, och höra dess hjärtslag av hjul mot skenor och asfalt överallt.

Nervknippen av skyskrapor skickar lysande strålkastarsignaler till varandra, rött och vitt i ett ändlöst stråk i nattens neonkluvna mörker.

Tokyo lever.

Tokyo sträcker sig närmre himlen för var dag som går, och vid foten av tusenpersonshus bäddar hemlösa sina sängar av blå pressenningar vid flodkanten.

Tokyo är ett äventyr och en dröm, en stad och ett ord av ensamhet och längtan. Så många själar i Tokyos famn, så många liv som kommer och går.

Jag ser det med en besökares vidöppna ögon, ser de glittrande skyskraporna och incensdoftande templena och de fullstoppade tågvagnarna. Jag ser det med ögon som snabbt tittar bort från öldrickande gubbar i morgonljuset och trasiga figurer i stationsbyggnadens skrymslen.

Tokyo omsluter mig, omfamnar mig, förtrollar mig. Myllret och trängseln och byggnaderna som nuddar vid solen blir en locksång. Kom, kom. Kom.

Jag stannar aldrig länge i Tokyo, men jag återvänder alltid.

Och Tokyo väntar.

Kit

257 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»