Håller tummarna så att de värker

29 sep 2012 10:25
Idag har jag två jättegoda nyheter! Och otroligt mycket AHHH SÅ NERVÖS HJÄLP.


Första nyheten:

Kärestas visumansökan har blivit mottagen av konsulatet i New York. Hon har betalat dyra pengar för snabbservice, så med lite tur kommer hon få ansökan godkänd i början av nästa vecka. Det är först då hon vågar köpa en flygbiljett (alla visumsupportsidor är fulla med klagorop från de som inte fått tillbaks sina pass med visum i tillräckligt god tid för att kunna ta inbokade och ej återbetalningsbara flyg). Lite oroar vi oss för att alla flyg ska vara fullbokade eller för dyra för de flygmil hon har fått från familjen att använda till resan, men... Med lite tumhåll och tur så kan vi faktiskt ha ett flyttdatum nästa vecka. (Kan det vara sant?!?!?!)

Jag är så sjukt nervös och glad att jag känner mig helt skakis när jag tänker på det. På allt som fortfarande kan slå fel, och på hur vi sitter och tittar igenom sängkläder tillsammans för att enas om vilka vi ska köpa till vårt nya hem. Otrolig lycka som balanserar på en trave officiella dokument där ett enda missat kryss kan betyda att allt rasar och behöver byggas upp igen.

Men, ja. Sängkläder. Kan vi bli mycket mer stereotypa? Jag skrattar, men samtidigt är underbart att ha en partner som faktiskt bryr sig om att det ska vara fint och mysigt hemma! (Och så kommer vi så bra överens att vi kan enas om vilka vi tycker bäst om och som skulle passa bra i sovrummet.)


Andra nyheten:

Jag har en anställningsintervju på fredag. I England. För ett heltidsjobb som jag trots sopig lön faktiskt VERKLIGEN vill ha. Och jag kan nog inte skriva särskilt mycket om det för då kommer jag verkligen skaka sönder i ren för-nervositet. Ännu en balansakt: försöka inte hoppas för mycket, samtidigt som jag känner att jag är perfekt för jobbet och jobbet är perfekt för mig - mina erfarenheter och färdigheter matchar arbetsbeskrivningen som handen i handsken, seriöst. (Det är fördelen med att ansöka i fältet man har en yrkesexamen och yrkeserfarenhet i.)

Var går gränsen mellan övertro och självförtroende? För jag brukar vara otroligt självsäker och ge ett tillräckligt bra intryck på intervjuer för att bli erbjuden platsen...! (Och med "brukar" menar jag att jag aldrig INTE fått ett jobb efter att ha intervjuat för det. Men någon gång ska vara den första, och jag har ju varit på rätt mycket "vi behöver desperat någon som är villig att hoppa in på kort varsel/flytta långt ut på vischan"-intervjuer.)

Så. Ja. Jag vill ju inte sätta alla mina förhoppningar till just det här jobbet, eller räkna med att ro iland det bara för att jag så desperat vill ha precis den här sortens tjänst just nu... men. Det vore en otrolig lättnad att få det. Jag som inte ens kan få a-kassa just nu - skulle jag kunna börja jobba direkt skulle det vara en enorm tyngd som lyfts från mitt hjärta.

Vi får se.

Jag ska göra mitt allra, allra bästa.

Och alla som vill får gärna hålla tummarna sådär efter lunch på fredag. <3

Kit

257 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»