Kvällsviskningar, världsfrustrationer och kärlek

27 mar 2013 23:07
Hos mig, just nu.

En kväll. Jag var trött, så vi gick och la oss tidigt. (Till skillnad från i mitt tidigare förhållande går vi alltid och lägger oss tillsammans. Gör det så mycket mysigare, och så mycket lättare att somna!) Men väl i sängen var det så mycket mer lockande att prata och gosa än att sova. Nätta Käresta låg ovanpå mig, varm och skön, och lärde mig säga "matdags" och "god natt" på mandarinkinesiska. Jag kallade henne "lilla katt" på samma språk, och hon skrattade.

Vid datorn, läser om senaste från USAs högsta domstol, som håller på att gå igenom saker som handlar om samkönat äktenskap. Får totalt spel över hur urbota fåniga argument de som "försvarar traditionellt äktenskap" kommer med. Som att äktenskap ska handla om att tvinga en man och en kvinna att ta hand om eventuella barn de råkar sätta till världen. Nej, seriöst. De argumenterar på fullt allvar att äktenskap bara finns till för barnens skull, och att det inte borde "omdefinieras" till att vara ett emotionellt förbund mellan två vuxna.

Sitter där och blir arg så att jag storknar över att de (gay-motståndarna) både hävdar att det inte går för sig att diskriminera mot folk på grund av deras sexuella läggning, och att samkönade par inte borde få gifta sig. Bara därför att, typ. Så vitt jag kan se så handlar det om folk som tycker att det är konstigt och äckligt med bögar och flator. Och därför är det fel att vi får gifta oss med varandra...? Nej, inte ens när jag läser vad som sagts i högsta domstolen kan jag riktigt förstå vad det är de menar. Det kan inte några av domarna heller. När de frågar anti-gay advokaten om några heterosexuella par kommer att fara illa om homosexuella får gifta sig kunde han inte svara.

Det är nästan som att jag vill gifta mig bara av principskäl nu. Men så är det förstås inte. Visst, OM samkönade äktenskap någonsin godkänns av USA betyder det att det vore bra för oss att gifta oss, för då blir det lättare för mig att följa med henne om hon skulle vilja flytta hem någon gång. Men det är inte därför jag vill gifta mig med Käresta.

Tänker på det mitt i natten, och på jobbet, och när jag sitter vid ORD. På hur jag vill gifta mig. För att hon är den jag vill tillbringa resten av mitt liv med. En sådan underbar partner att jag aldrig vill släppa henne. Därför. Och för att vi vill att alla våra vänner ska kunna få fira lyckan vi känner över att ha hittat varandra. Vi har redan lämnat våra hemländer för att skapa ett nytt hem tillsammans - det är inte som att det är någon hemlighet vad vi känner för varandra. Men jag vill att hela världen ska veta att vi hör ihop. För att jag är så stolt över henne, så glad att ha henne i mitt liv.

Med telefonen i hand. Otåligt uppdaterande min lilla app. Som vanligt inga nya meddelanden från Etsy-försäljaren. Det har gått fem dagar nu - snart sex. Vi hade bestämt att bara skaffa bröllopsringar, men jag har hittat en ring jag vill ge Käresta. En löftesring, en kärleksring. Kanske en förlovningsring, om hon vill bära den så. Hon får välja själv. Eller - hon skulle få välja själv, om den skickliga konstnär jag vill beställa den av bara kunde svara på meddelandet jag skickade...! Håller på att förgås av otålighet. Och det är inte som att jag kan tala om för Käresta vad som stör mig, heller. Det är en hemlighet. Något som fyller mig med en sjungande iver och glädje. Jag vill göra det här för henne. Jag vill ge henne den här gåvan. Så varför svarar Etsykvinnan inte?!

Kit

257 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»