Alla dessa känslor

19 jul 2013 13:04

Jag är en sådan extrem känslomänniska, men nu börjar jag fasen tröttna på mig själv här! Jag är om inte en drama-queen, så närapå. Enormt jobbigt! Känslorna tar över, vilket ofta leder till oro, vilket leder till att jag tillslut inte kan tänka på annat än det som för tillfället oroar. Och så sitter jag där, och livet avstannar och jag får ingenting gjort. Fastnar totalt. Gråter. Gosh, jag blir så TRÖTT på mig själv! Men hur fasen gör man för att fokusera på något annat? Jag tror inte på att stänga av känslorna, men jag vill kunna vara mer... Kanske pragmatisk? Eller något ditåt. Kunna sätta känslorna åt sidan, stänga av tankarna och oron och fokusera på något annat ett tag.
Det enda som hittills funkar är att jobba, men jag måste ju plugga också. När jag pluggar sitter jag oftast ensam hemma på kammaren, vilket leder till på tok för mycket tid till satt snurra in mig i tankarna och känslorna. Just nu har jag inte heller jättestort umgänge, vilket också leder till på tok för mycket tid ensam med alla tankar. Hemmet förfaller (fast jag är ingen ordningsmänniska i övrigt heller, iof) men värst är att studierna hamnar på efterkälken, och jag är redan sen som det är, men massor av omtentor kvar (var sjuk, så jag hamnade efter, men även då var jag känslojunkie).

Hur fan gör man?

Kommentarer

Tintomara: (19 jul 2013 13:37)
När jag hade det jobbigt hjälpte det att göra något för andra som hade det värre. Perspektiv! Jag gick med i Amnesty (som jag ändå hade tänkt på innan) men det finns ju många alternativ. Ett tips bara.

Althea: (19 jul 2013 14:17)
Jag har i princip samma problem. Det som har hjälpt mig är att i tanken backa två steg bakåt. Försöka släppa känslan och se på det hela logiskt. Vad är det värsta som kan hända? Bästa? Vad är det vettigaste?
Sen framför allt försöka luska ut varifrån känslan kommer. Vad har hänt? Vad har du tänkt? Kan du tänka annorlunda. Jag vet att det är skitsvårt och jag lyckas sällan. Men jag tror inte på att stänga av heller utan att reda ut det för att hitta roten och försöka tänka logiskt i allt känslokaos. Backa rent fysiskt har hjälpt mig med. Att INTE reagera på känslan först den kommer utan istället vänta och se om den ändras. Ord har varit bra för mig att skriva av mig på istället för att agera på känslan. Då kan man få lite perspektiv...kanske

Ellen: (27 jul 2013 19:50)
TInto: Ja hade jag haft pengar hade jag gärna gjort det. Men jag är fattig student, som dessutom har slut på CSN, så det blir svårt. Däremot kan jag ju ändå tanken ge lite perspektiv. Tack för tips! :)

Althea: Det där ska jag verkligen försöka göra! Jag måste nästan skriva ner din kommentar så jag har den framför mig och kan påminna mig. Tack!!

Tintomara: (27 jul 2013 22:00)
Jag menade inte alls att skänks pengar. Det går ju på ett ögonblick. Nej, jag menade att göra något konkret, fysiskt, skänka sin tid, sitt engagemang och sina händers arbete... något som absorberar.

Ellen: (27 jul 2013 22:16)
Aaah, jamen då är jag med! Men jo, jag vikarierar (och sommarjobbar nu) på ett gruppboende med vuxna utvecklingsstörda och de kan definitivt ge mig perspektiv på tillvaron. Däremot skulle jag gärna vilja arbeta mer mot tex amnesty eller på olika stöd... Öh, föreningar för utsatta kvinnor, barn, hemlösa etc. Men det får framtiden visa, just nu finns varken tid eller ekonomi att jobba ideellt. Tyvärr.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Ellen

27 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»

Ellens senaste Ord
» Förälskad
5 jun 2016 15:24
» Om mig. Igen, igen och igen.
31 mar 2016 22:26
» Nödord
27 mar 2014 23:21
» Tomt
28 feb 2014 23:43
» Mornar
27 feb 2014 09:55
» Stulna ord
26 feb 2014 23:30
» Svarta tankar
23 feb 2014 18:46
» 2014-02-21
21 feb 2014 10:20
» Skvalar ord. Dagbok.
16 jan 2014 12:38
» Härmed varnas känsliga läsare. Ooops... :O
9 jan 2014 23:56
» Nej
30 dec 2013 11:21
» Det går an
26 nov 2013 10:31
» Så går en dag, etc etc osv osv
19 nov 2013 14:53
» Idag.
19 okt 2013 13:07
» En sekund.
7 okt 2013 00:14

» Arkiverat