Värme...

27 jul 2013 20:04
...och varken jag eller vovven min orkar med några längre promenader. Han blir rastlös och jag sover och sover - när jag väl är ledig från sommarjobbet, vill säga.

I övrigt händer inte mycket. Jag har fastnat och kommer inte framåt när det kommer till att plugga. Har slut på CSN och släptentor och exjobb. Jag dejtar en man som för en tid sedan inte var över sitt ex men som verkar börja vända. Med tanke på att han för tillfället är min lugna punkt i tillvaron och en av de bästa och mest speciella människor jag mött i hela mitt liv, har jag bestämt mig för att vänta. Vänta och se. Även om det tär ibland. Dessutom är det hela på distans, så det blir lite... Knepigt ibland. Mest jag som skapar knepigheterna, dock. Därutöver kontaktas jag av olika ex som enbart är ute efter att ligga. Och jag tänker för mig själv: Herregud, kan det aldrig bara få vara enkelt nån gång? Bara någon gång i livet kan jag önska att det där med kärlek hade varit en självklarhet, att det hade varit lätt.

När jag var liten var jag helt övertygad om att jag vid trettio års ålder skulle ha minst två ungar. Och fler på väg.
Nu är jag trettiotre, lever i princip som singel sedan forever (faktiskt sant, exen ovan var aldrig riktiga relationer, mest jag som kallar dem ex för att de liksom... Fanns där ett tag) och skaffade en hund för sex år sedan. Jag vill fortfarande ha ett halvt fotbollslag med ungar. Av och till kan jag känna en enorm sorg, då jag får för mig att jag aldrig kommer hitta någon att bilda familj med.
B-planen är att fara till Danmark och skaffa själv. Det kommer jag göra om jag inte hittar någon, men det känns allt ändå lite sorgligt, om det skulle bli så. Faktiskt.

Nåja - till fördelarna hör att jag äntligen är på väg ner i vikt igen, efter att ha stått still ett tag. Om bara ett kilo är jag under hundra pannor, för första gången på tre år. Det vore nåt, det!

Nu verkar det mulna på, så kanske ska jag passa på att gå ut med älsklingshunden en sväng.

Ellen

27 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»